Viktor Johansson – Bonsaikatt

Tillbaka till recensioner

Omslag: Viktor Johansson - BonsaikattRegissören, manusförfattare, poeten och författaren (jävla typ som har gjort så mycket vid 32 års ålder!) Viktor Johansson släppte sin sjätte bok i våras. Det är en bok som både lyfts och tyngs av sitt energirika språk.

En pappa ser sina döttrar förvandlas till barbieliknande människor, utan några kunskaper om hur det är att verkligen leva. Han bestämmer sig för att röva bort dem för att lära dem om det riktiga livet, ett mer primalt liv i vildmarken.
En mamma, vars son blir allt mer innesluten och våldsam på grund av mobbningen i skolan och makens hårda uppfostran, kidnappar sin son och beger sig ut på vägarna.
Två föräldrar som vill två olika saker, men ändå har samma agenda: Att stöpa om sina barn efter den bild de vill ha. De två föräldrarnas vägar korsas när de har gripits och sitter och förhörs tillsammans. Det är också där i förhörsrummet som hela boken utspelar sig. De förklarar varför de gjorde som de gjorde och vad de ville uppnå.

Formen för boken är verkligen en behållning, precis som dess handling. Det går hela tiden att förstå varför de två föräldrarna beter sig som de gör. Deras förklaringar och resonemang är hela tiden enkla att följa, lika roliga som sorgliga. Både mamman och pappan kan tala för sig och deras eldiga prat gör att boken aldrig blir tråkig, trots att Bonsaikatt bara är skriven i dialogform. Men sättet de pratar blir på sätt och vis en blockering för de två olika föräldrarna.

Dialogen fungerar bra om det hade gällt en förälder, men nu när det är två olika är det alldeles för lätt att se deras likheter. Både mamman och pappan säger olika saker, men de säger det på samma sätt. Det känns mer som en lång monolog när de två utlöser sina långa argument för sitt agerande.

En annan sak som kom i vägen var Viktor Johanssons referenser. Det blev väldigt tydligt att det var en 80-talist som skrivit boken. Med tanke på olika tidsmarkörer (sonens ålder och Avatar på bio) skulle jag anta att denne son är född på den senare halvan av 90-talet. Trots det är pratar mamman hela tiden om hur han tittar på Turtles, vilket var som mest populärt innan sonen var född. Jag vet att det är en petitess, men det ställde sig i vägen för mig. På så sätt blev mer författarens egna upplevelser och referenser än karaktärernas.
Med det sagt måste jag ändå berömma Bonsaikatt. Den känns helt rätt i tiden och presenterar ett dilemma som många vuxna kan känna igen sig i där vårt leverne gör det lättare att se varandra, men inte vara med varandra. Och slutet var helt fantastiskt! Det ska bli spännande att se vad Viktor Johansson skriver härnäst.

Viktor Johansson
Bonsaikatt
Modernista 2015

2 thoughts on “Viktor Johansson – Bonsaikatt

  1. Pingback: Sara Lidman – Tjärdalen | Bokfantomen

  2. Pingback: Agatha Christie – Mordet på Orientexpressen | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.