Stefan Zweig – Amok

Tillbaka till recensioner

Omslag: Stefan Zweig - Amok

Årets mest efterlängtade bok har, för mig, varit Stefans Zweigs novellsamling Amok. Jag måste erkänna att jag är en av de som blev frälst efter att ha läst Världen av i går och som ser Stefan Zweig som en symbol för ett svunnet Europa där alla var klädda i fina kläder och stoltserade med att dinera och citera dikter mest hela dagarna. Jag vet inte om den bilden stämmer in på den “riktiga” Zweig, men det skiter jag i. Kanske var deras leverne lite väl fisförnämt och lyxigt, men när det skedde i en svunnen tid verkar det vara oerhört charmerande. Kan jag sträcka mig så långt att säga att det var en tid där de välbärgade hade charm, till skillnad från nu när de bara har pengar?

Nog om det. Stefan Zweigs verk är inte enkla att få tag på. Jag fann några noveller på bibblan, men de var oftast utlånade eller försvunna, så efter att ha läst Världen av i går för lite mer än ett år sedan törstade jag efter mer. I början av året såg jag att Ersatz skulle släppa denna novellsamling och sedan dess har jag bidat min tid. Jag har våndats i min längtan efter att få sätta tänderna i den. Det skulle bli storslaget.

Men med de förväntingar jag hade var det omöjligt att de skulle infrias. Amok är inte i samma klass som Världen av i går, men den har många fina stunder. Sammanlagt fem noveller med den gemensamma nämnaren “febrig passion” är av varierande kvalité, men alltid läsvärt. Den första, Schacknovell, lyckas göra ett parti schack oerhört spännande. Jag har aldrig varit med om maken. Det hjärtskärande att läsa hur Zweig försöker vända andra världskrigets brutalitet till en liten liten fördel där ett av nazisternas offer har lärt sig allt om schack, men också halvt förlorat förståndet.

Jag njöt verkligen av läsningen av Amok. Men temat var något för likt hela tiden och det kändes stundtals som att novellerna var variationer av varandra. Allra bäst var nog Kärlekens irrvägar, novellen om en students förvirrande relation med sin mentor. Där var kärleken, osäkerheten och den erotiska undertonen knivskarp. Denna precision var inte lika vass i alla stunder sett till hela boken. Vissa metaforer vara något förvirrande, men läsningen flöt ändå fram på ett vackert sätt där själva språket var en lika stor behållning som handlingen. De fem novellerna lämnar inte samma avtryck som hans memoar av Europa, men det är fortfarande en inblick i en svunnen tid som kommer fortsätta förföra mig en lång tid framöver.

Stefan Zweig
Amok
Ersatz 2015

2 thoughts on “Stefan Zweig – Amok

  1. Pingback: Arnaldur Indridason – Glasbruket | Bokfantomen

  2. Pingback: Philip K. Dick – Do androids dream of electric sheep? | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.