Siri Pettersen – Odinsbarn

Tillbaka till recensioner

Omslag: Siri Pettersen - OdinsbarnInnan jag fick tag på boken Odinbarn hade jag hört en del lovord om Siri Pettersens debutroman. Bland annat var det sagt att det skulle bli den nya Cirkeln, vilket jag antar menas att den är lika bra och kommer bli en lika stor succé. Hur som helst, jag var oerhört nyfiken på att börja läsa den här boken. För allting som är i samma klass som Cirkeln, är väl värt att läsa. Men nu är det trots allt inte den boken vi ska prata om, utan det är Odinsbarn.

I en värld, snarlik vår egen, bär alla människoliknande varelser svans, utom Hirka som fick sin avbiten av en varg när hon var nyfödd. Eller så var det sagt åtminstone. Det är egentligen så att hon kommer från en annan värld, möjligtvis vår egen där jorden kallas Tellus på latin och boken Odinsbarn finns att läsa. Hon är alltså, högst troligt, en människa. Men i denna värld där historien utspelar sig är hon ett odinsbarn. Rötan som sprider död. Barn får lära sig visor om hur umgänge med odinsbarnen dödar. Om någon får reda på vad hon är kommer hon bli dödad omedelbart. Men hur kom hon till denna värld? Och varför är det någon som vill fånga henne innan hon avslöjas?

Med ganska enkla medel lyckas Siri Pettersen skapa en bombastisk värld och en storartat fantasysaga. Inspirerad av den nordiska mytologin har hon fått till en alternativ värld som påminner om vår egen, samtidigt som den känns unik. Historien om parallella världar är kanske inte det, det finns tydliga influenser av bland annat Philip Pullmans Den mörka materian-trilogin, men det är absolut inte något negativt.

Siri Pettersens debutroman har många lager och det är svårt att veta vem som är ond eller god till en början. Jag kom på mig själv att fundera över det samhälle vi lever i och hur vi upplever människor som skiljer sig från oss. Odinsbarn väcker tankar, samtidigt som den har en härlig magi och bra karaktärer. Hirka känns som ett fräscht tillskott i ungdomslitteraturen. Hon är slagkraftig och kompetent, vilket låter som en dålig personlighetsbeskrivning i ett cv, men det är de bästa adjektiven jag kan komma på.
Sagans skurk är också ett härligt inslag. Hen påminner om en skurk från gamla åttiotalsserier. Typ Skeletor eller någon liknande. En sopa som har fått för mycket makt och som vill ha ännu mer är alltid komisk. Dryg är hen också, på ett sätt som fungerar oerhört bra i en fantasyroman.

Det enda jag kan klaga på är längden. När jag läste boken var det ett flertal moment jag inte gillade, men nu i recensionsskrivandets stund har jag på något sätt accepterat flera av dem. Boken är nästan bättre efter en tids eftertanke än när jag läste den. Under läsningen frågade jag mig själv gång på gång när historien skulle komma igång. Det är först efter fyra hundra sidor som det verkligen tar fart, och då är det baske mig riktigt spännande. Sen går allt ganska fort och avrundningen är tyvärr dötrist. Så Bokfantomens utlåtande får nog bli att när det kommer till karaktärer och universum är det strålande. När det gäller historiens tempo och dramaturgi är det okej. Men det här är bara första delen i Korpringarna-serien och vi ser fram emot mer!

Siri Pettersen
Odinsbarn
B. Wahlströms bokförlag 2015
Originalets titel: Odinsbarn (2013)

One thought on “Siri Pettersen – Odinsbarn

  1. Pingback: Richard Ford – Kanada | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.