Roy Jacobsen – Vitt hav

Tillbaka till recensioner

Omslag: Roy Jacobsen - Vitt havI första delen av Barrøy-sviten är det vardagen som genomsyrar berättelsen. Vardagen som är på gränsen av civilisationen. Inåt land ligger en liten by och bortanför den ligger Lofoten. Åt andra hållet är det bara hav. I den här delen, kallad “Vitt hav”, rivs ölivets vardag upp av den förmodligen största och värsta händelsen i 1900-talets historia; Andra världskriget.

Ingrid, som i “De osynliga” bara var ett barn och växte upp till en ung kvinna, har nu hunnit bli 35 år. Hennes pappa är död, mamma likaså. Hennes kusin, fast egentligen kan man säga bror, har lämnat ön för Lofoten och kärleken. De två barnen hon uppfostrade, Suzanne och Felix, är även de bosatta på annan ort. Den enda som finns kvar på ön med Ingrid är fastern Barbro, men hon vårdas på sjukhus.

Den senaste tiden har inte ens Ingrid varit ute på Barrøy, men längtan tillbaka för henne bort från byn tillbaka till hemön. Där upptäcker hon att hon inte är ensam. Efter några dagar upptäcker hon något i havet. Vad hon först tror är en valar, visar sig vara lik. Uppe på land upptäcker hon också ryssen Alexander, eller är han kanske tysk?, som fortfarande är vid liv. Kärlek uppstår, men i krigstider är det inget som kan bestå. Särskilt inte när den ena är på flykt och den andra lever under nazityskarnas styre.

Återigen börjar vardagslivet, med ölivets alla hundratals göromål, att ta över berättelsen igen. Men den här gången finns det ett trauma som hela tiden repar upp Ingrids historia. Hon vårdas en tid på sjukhus, men vet inte riktigt varför. När Roy Jacobsen sliter itu berättarväven får vi tillsammans med Ingrid nysta oss igenom vad som egentligen hände med henne.

Redan i första delen, “De osynliga” visade Roy Jacobsen att han kan skildra naturen och sysslorna på ett utsökt vis. Han upprepar bragden i “Vitt hav” där Ingrid lägger nät, spanar på örnar, ror genom skären och försöker göra livet på ön så pass drägligt som möjligt. Samtidigt är det en historia som inkapslar norrmännens liv under naziockupationen och den osäkerhet som hela tiden ligger i bakhuvudet. Inget skrivs någonsin på näsan, utan varje outtalad tanke går att finna mellan raderna, eller så får man bara följa med berättelsen och lita på författaren.

Roy Jacobsen har lyckats igen.

Roy Jacobsen
De osynliga
Originalets titel: Hvitt hav (Cappelen Damm 2017)
Översättning: Staffan Söderblom (Norstedts 2017)

2 thoughts on “Roy Jacobsen – Vitt hav

  1. Pingback: Yaa Gyasi – Homegoing | Bokfantomen

  2. Pingback: Sally Rooney – Samtal med vänner | Bokfantomen

Comments are closed.