Roy Jacobsen – De osynliga

Tillbaka till recensioner

Omslag: Roy Jacobsen - De osynligaPå den lilla ön Barrøy i Lofotens skärgård utspelar sig “De osynliga”. En plats som är placerad där världen tar slut och havet tar vid. Det är tillräckligt nära för att se in till samhällena längre in, men samtidigt så pass långt borta att det blir en egen värld. På denna plats finner vi familjen Barrøy. Pappa Hans, mamma Maria, moster Barbro, farfar Martin och nyligen födda Ingrid som ska döpas. Dessa fem, med vissa tillskott och bortgångar, får vi följa under närmare tjugo år i början av 1900-talet.

Barrøy är en plats där familjen gör som de själva vill. Det ger dem frihet, men också mycket ansvar. Fisk ska fångas och hängas på tork, ängar ska slås med lie, torv ska samlas in, korna ska mjölkas och när det finns tillräckligt med pengar ska deras tillvaro förbättras med nya fiskebodar, fönster och brunnar.

På sätt och vis är det inte särskilt mycket som händer i boken. Åtminstone inte om man letar efter en dramaturgisk kurva med anslag, en konflikt som fördjupas och slutligen ett klimax. Livet på ön lunkar på, de blir äldre och hela tiden kämpar de för att höja levnadsstandarden. Det kanske låter tråkigt, men det är oerhört behagligt. Ibland när man läser skildringar om hårt arbetande människor innan den tekniska revolutionen känns det som att författaren frossar i den hårda arbetsmiljön. Det gör inte Roy Jacobsen. Här är ingenting förskönat. Varenda syssla beskrivs enkelt och odramatiserat. På sätt och vis känns det som jag läser bokversionen av det klassiska Super Nintendo-spelet “Harvest moon” där man är en bonde som ska ta hand om sin bondgård och hela tiden uppgradera den. Det för också tankarna till Tove Janssons skärgårdsskildringar i bland annat “Bildhuggarens dotter”.

I den här, för det mesta, odramatiska och enkla berättelsen följer språket historien på ett ypperligt sätt. Händelserna och dialogen kan ibland vara så subtila att det nästan blir komiskt, men sett genom lilla Ingrids ögon blir det lättare att förstå förvirringen som då och då uppstår när de vuxna talar i “vuxenkod”. Det finns också spännande glimtar, till exempel när en förrymd straffånge ror ut till ön, eller när ett barn är nära att frysa ihjäl i stormen. Dessa ger historien mer puls, men vissa böcker klarar av att bara puttra på med den värld som ryms innanför pärmarna. Precis där Barrøy ligger, mellan hav och civilisation, är naturen alltid närvarande. Alla blommor, öar, buskar, sysslor och väderlekar skapar en fond som gör att den här boken kunde ha fortsatt mycket längre. Som tur är finns det en del två.

Roy Jacobsen
De osynliga
Originalets titel: De usynlige (Cappelen Damm 2013)
Översättning: Staffan Söderblom (Norstedts 2015)

2 thoughts on “Roy Jacobsen – De osynliga

  1. Pingback: Virginia Woolf – Mrs Dalloway | Bokfantomen

  2. Pingback: Yaa Gyasi – Homegoing | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.