Philip Roth – Spökskrivaren

Tillbaka till recensioner

Omslag: Philip Roth - SpökskrivarenIbland känns det som att ju bättre en bok är, desto svårare är det att skriva om den. Så är fallet med Philip Roths Spökskrivaren. En kort roman som säger så mycket. Jag ska försöka förklara varför den är mästerlig.

I Spökskrivaren får läsaren för första gången stifta bekantskap med Nathan Zuckerman, en ung och lovande skribent som är på väg uppåt. Zuckerman återkommer i ett flertal av Roths böcker, bland annat American Pastoral och The Human Stain. Det är också första delen i Zuckerman Bound-kvartetten. I Spökskrivaren har denna unga författaren fått audiens, om man kan kalla det så, hos sin stora idol, en författare vid namn E.I. Lonoff. Lonoff har läst Zuckermans noveller och bjudit hem honom där han för tillfället bor tillsammans med sin fru och den forna eleven Amy Bellette.

Till en början väljer Zuckerman orden noga i hopp om att imponera på sin idol. Men när han får syn på Amy Bellette skiftar han fokus och vill snarare vara där för att vinna hennes uppmärksamhet istället för Lonoffs. Med några väl valda ord lyckas han förlänga besöket till nästa dag. Under natten funderar han över sitt författarskap och ansvaret som en skrivande person har. Det är tankar som började spinna flera veckor innan besöket. Efter att Zuckerman skrev en långnovell om en arvstvist inom släkten har det blivit en spricka i familjen. Fadern tycker att långnovellen om arvstvisten spär på myten om judar som pengastinna och elaka. Att den är antisemitisk och borde slängas. Det bör tilläggas att boken utspelar sig i mitten av 50-talet. Antisemitismen är fortfarande illa dold och ärren efter Förintelsen är långtifrån nära att börja läka. Zuckerman däremot tycker att det är det bästa han har skrivit och vill inte bära ansvaret för det judiska folket på sina axlar.

Under natten fortsätter hans funderingar och de flätas samman med hans fantasier kring Amy Bellette. Hennes förflutna är höljt i dunkel, men Zuckerman skapar en alternativ historia till henne. I hans fantasi är hon Anne Frank som har överlevt Förintelsen, men lever under hemlig identitet. Anledningen är att hennes verk, Anne Frank: The Diary of a Young Girl, får en helt annan tyngd om hon dog i Bergen-Belsen. Hennes ansvar ser ut på det viset. Zuckermans på ett annat sätt.

När berättaren stannar över natten får han också sitta på första parkett och se hur makarna Lonoffs äktenskap faller isär. Den forna elven Amy Bellette vill att demonförfattaren ska lämna sin fru för honom, men Lonoff känner att plikten mot hustrun är viktigare. Det hela utvecklas till ett klimax som behandlar och plattar till myten om det manliga geniet. Det är kort och gott fantastiskt.

Jag har kanske redan sagt för mycket om handlingen. Det är dock viktigt att nämna konfrontationen mellan fru Lonoff och hennes man, för den kommer när det är knappt tio sidor kvar av boken. När jag som läsare knappt tror att mer saker kan klämmas in i den knappt 180 sidor långa boken, så händer också det här. Philip Roth får det att se så enkelt ut. På dessa sidor lyckas han behandla författarens ansvar, hur det är att leva som jude i 1950-talets Amerika, det manliga geniet och även ge förstklassiga beskrivningar av litteratur, både de riktiga texterna av Anne Frank och de fiktiva a E.I. Lonoff.

Spökskrivaren är en bok som förtjänas att läsas långsamt. Det finns oerhört mycket att hämta i romanen. Då går det att finna sprickorna i Zuckermans uppmålade bild av sig själv. Och där är romanen som allra bäst och mest mänsklig.

Philip Roth
Spökskrivaren
Albert Bonniers förlag 2018 (Utgavs första gången 1980)
Översättning: Otto Mannheimer
Originalets titel: The Ghost Writer (Farrar, Straus & Giroux, 1979)

One thought on “Philip Roth – Spökskrivaren

  1. Pingback: Sabaa Tahir – Askfödd | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.