Paula Fox – Förtvivlade människor

Tillbaka till recensioner

Omslag: Paula Fox - Förtvivlade människorSom jag hade längtat efter att läsa ”Förtvivlade människor” av Paula Fox. Det var en mild buzz om boken och jag hoppades att Natur & Kultur ännu en gång hade näsa för vad som skulle bli populärt och högg till, precis som de gjorde med John Williams ”Stoner”. Men den här var verkligen inte av samma kaliber. I förordet skriver Martin Gelin att Paula Fox roman har jämförts med Richard Yates. En vänlig jämförelse, men alldeles för smickrande tycker jag.

Paret Bentwood är fyrtio plus, barnlösa och bosatta i Brooklyns bättre kvarter. Det är slutet av av 60-talet och utanför går det att se in i de slummigare kvarteren. Vad Bentwoods ser skrämmer dem båda, så de håller sig i sin beskyddande bubbla i huset. Men en dag släpper de in en katt. När den biter Sophie ”infekteras” paret av världen utanför och deras tillvaro sätts i gungning. De börjar ifrågasätta hela livet, normerna och målet med det minst sagt stela äktenskapet.

Möjligtvis behöver jag läsa om den här när jag kommer upp i åren, men vid den här läsningen blev jag verkligen inte imponerad. Jag tyckte att Sophie var överdrivet deprimerad hemmafru och maken Ottos griniga kapitalistbeteende likaså. Katten på andra sidan glaset som kommer in i paret Bentwoods värld är en snygg metafor, men kontrasterna är alldeles för tydliga. Utanför är det rena rama upploppet låter det som och där hemma är det frostigt och stelt mellan de två makarna. Jag tycker det känns som att Paula Fox skriver en på näsan och den här dissonansen som jag önskade att finna mellan raderna skriker från varje blad. Känslan för detaljer är däremot riktigt skarp hos Fox. Hennes uppräkning av dyra designprylar måste ha inspirerat Donna Tartt. Men när Donna Tartt väver ihop texten så att allting flyter på tycker jag att Paula Fox har skrivit så maximerat att texten aldrig riktigt får något flyt.

Som sagt, jag är kanske inte tillräckligt gammal och rädd för omvärlden ännu. Ibland kan en känna igen tankarna och fördomarna som är mer manifesterade hos paret Bentwood, så vem vet vad som väntar en själv när en börjar komma upp i medelåldern! Till dess läser jag Paula Fox mer som en varning än en knivskarp skildring av min samtid som jag hade hoppats att det var. Men med tanke på hur rädd en del är för de flyktingar som kommer till Sverige, så är den kanske närmare än jag själv vill erkänna.

Paula Fox
Förtvivlade människor
Natur & Kultur 2015
Originalets titel: Desperate Characters (1970)

One thought on “Paula Fox – Förtvivlade människor

  1. Pingback: Mårten Sandén & Lina Bodén – Skorstensjul | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.