Paul Auster – New York-trilogin

Tillbaka till recensioner

Paul Auster - New York-trilogin

Det är konstigt att jag inte har läst något av Paul Auster innan New York-trilogin. Jag har hört den nämnas om och om igen under flera år, men det var ett tag jag som jag blandade ihop den med Millenium-trilogin. Naiv som jag var trodde jag att jag hade sviten avklarad. Turligt nog upptäckte jag min dumhet och tog mig i kragen till sommaren.

Jag hade inte en aning om vad de tre historierna skulle handla om, men det gjorde mig positivt överraskad. När jag hör ordet ”deckare” inblandat med böcker blir jag alltid reserverad, men detta var något helt annat. New York-trilogin är en svårbeskriven bok, som består av tre längre noveller. Om jag var tillräckligt pretentiös skulle jag slänga in en genrebeskrivning som postmodernism eller liknande, men jag får kväljningar bara jag hör ordet. Men nu skrev jag det ändå! Det är udda och mörka noveller som påminner om de universum som Kafka besökte, men modernare och mer lättsmälta. Jag uppskattar dessa tre böcker mer än Processen och Slottet därför det har en större mystik. Egentligen ska man inte jämföra verken, men jag kan inte låta bli. Alla tre novellerna handlar om någon form av undersökning som långsamt tar över huvudpersonens liv, oftast med en instickare av Paul Auster själv. I den första novellen är han med som en sidofigur och möjligtvis är han även huvudrollen i den sista novellen. Det är öppet för tolkning. Läs boken och skapa din egen åsikt!

Två av berättelserna är skrivna i förstapersonsperspektiv och det är med fascination och fasa jag som läsare kan följa huvudpersonernas förfall ner i galenskapen. Tyvärr blir slutet aldrig lika bra som vägen dit. Det blir lite utav ett platt fall där all mystik som har byggt upp bara glider vidare och det blir inget crescendo. Stephen King-böcker och filmer är av samma sort, men riktigt så illa är det inte i Paul Austers fall. Det är surrealistiska mysterier om platser i New York, övervakning av privatpersoner och väntan efter att något ska ske. Jag fick nästan en känsla av klaustrofobi om att läsa om detektiven som satt under flera års tid i en lägenhet och övervakade en annan man som satt i lägenheten mitt emot. Under tiden jag läste boken var jag husvakt under en filminspelning och kunde inte lämna området. Jag kände mig fången och möjligtvis var vansinnet nära. Jag började aldrig speja på familjen som var mina värdar i hemmet, men jag vågar inte svara på hur nära det var.

Boken har tre intelligenta historier, men ibland blir det lite för rörigt av all meta som ska stickas in. Jag uppskattar när det blir snurrigt och det blir svårt att hänga med, men ibland känns det som att Paul Auster knappt själv vet hur han kan avsluta det på ett bra sätt. Hursomhelst är de tre novellerna väldigt läsvärda och ger New York en mystik jag inte upplevt förut. Den skiljer sig kraftigt från Frank Sinatras eller Ryan Adams version, men är minst lika vacker.

Paul Auster
The New York trilogy
Svensk utgåva: New York-trilogin 2011
Engelsk utgåva: Penguin Books 2006
Originalets titel: The New York trilogy (1987)

3 thoughts on “Paul Auster – New York-trilogin

  1. Pingback: Magnus Blomdahl – Äkta skräck | Bokfantomen

  2. Pingback: Stefan Zweig – Världen av i går | Bokfantomen

  3. Pingback: New York-trilogin | Auster, Paul | Bokblomma

Leave a Reply

Your email address will not be published.