Patti Smith – M Train

Tillbaka till recensioner

Omslag: Patti Smith - M TrainDe flesta känner nog till Patti Smiths musik, den lyckade blandningen av punk, rock och poesi. Men hon är också en mycket begåvad författare, något hon bevisade i debuten ”Just Kids” som kom 2010. Den boken kan ses som en kärlekshyllning till Robert Mapplethorpe. ”M Train” är en kärlekshyllning till författarna, och till hennes bortgångne man Fred Sonic Smith. Många gånger melankoliskt vackert och ibland även vimsigt. Men hela tiden utan ett mörker.

Patti Smiths ”M Train” utspelar sig under början av 10-talet och behandlar hennes liv och göromål. Stor tid går åt till skrivandet. Hon besöker Café Ino nära sitt hem och reser även runt i världen för att föreläsa och arbeta med sin konst. Allting puttrar på och det tecknas ett porträtt där Patti Smith är en person som gärna håller sig för sig själv och pysslar med sitt. Ibland passerar någon förbi, en vän eller ett minne, men mest är det författaren som reser omkring och minns sin döda make och alla de litterära verk som har blivit en del av henne. Kort och gott en välskriven och ganska härlig bok där Smith kan konsten att locka en läsare till att se djupare ner i böckerna som finns omkring en. Men det är också bokens problem på ett sätt.

Många gånger blir jag sugen att leva som Smith lär, andra gånger blir jag irriterad. För det känns som att ”M Train” är skriven av en författare som inte upplever något i stunden. Istället är det en omskrivning av historien allt eftersom.

Det är inget fel att minnas tillbaka och skriva om sitt förflutna, men det känns som att Patti Smith skriver en ganska så platt och tillrättalagd version av sitt liv. Hon har alltid svar på tal, hon gör aldrig något elakt, hon tänker inte ens något småsint eller plumpt om någon annan. Istället är hon hela tiden en person som insuper varje sekund av livet, som bryr sig om alla och som aldrig gör något fel. Det finns inget mörker i hennes böcker, åtminstone inte något mörker från henne själv. Det får alla andra stå för och det gör det svårt för mig att känna tilltro och ryckas med i det hon skriver. Jag kommer inte tycka sämre om henne om hon bitvis är bitter, eller om hon ibland tycker att en författare är en överskattad sopa som inte förtjänas att bli ihågkommen. Vi är småsinta och har våra duster, men det är också intressant när det är så. Patti Smith kan verkligen konsten att skildra hur vi glider i väg med våra drömmar, jag önskar bara att hon anammade den mörkare sorten också.

Patti Smith
M Train
Brombergs förlag 2015

Leave a Reply

Your email address will not be published.