Patrick Modiano – Nätternas gräs

Tillbaka till recensioner

Omslag: Nätternas gräsIdag är dagen då Patrick Modiano tar emot Nobelpriset i litteratur. För att fira detta har Bokfantomen recenserat tre böcker från den prisade författaren.

För mer än fyrtio år sedan hade författaren en kärleksrelation som avslutades abrupt en dag. Hans flickvän Dannie, som han inte riktigt kände, försvann helt plötsligt och det enda han hade kvar av henne var en lapp och en svart anteckningsbok fylld med noteringar och anteckningar av alla dess slag. Flera årtionden senare får han en polisrapport och med hjälp av minnet och alla de nedtecknade fragmenten försöker han förstå vilka han egentligen hade att göra med, och vad som egentligen hände.

Patrick Modiano har sagt att han har skrivit på samma bok i 45 år och visst finns det likheter mellan alla hans verk. Av de jag har läst utgår han hela tiden från händelser i sin ungdom som han försöker förstå och minnas. Men för varje bok jag läser av nobelpristagaren tränger jag längre in i hans författarskap och minnena från hans liv vävs ut till ett allt större nät där jag får mer och mer förståelse för Modiano själv, hans Paris, förhållandet till föräldrarna och de personer som har mött honom längs vägen.

I Nätternas gräs följer vi en berättare som inte riktigt orkar ta itu med de minnen som möter honom, och det är flera gånger som förklaringar avbryts för att författaren inte orkar skriva om det just nu. Jag tycker att det är ett snyggt berättargrepp och det ökar mystiken kring Dannie, den svårgripbara flickvännen, och de suspekta typerna i hennes närhet. Känslan av att författaren, och läsaren, inte riktigt är en självklar del av tillvaron lyckas Modiano förmedla med bravur, men jag tycker inte riktigt att den här romanen håller samma klass som Lilla smycket och Dora Bruder. Det är svårare att hänga med i handlingen på grund av alla namn och fejkade identiteter som trängs i den korta texten. Den känns inte lika precis och enkel i sitt språk heller. Jag tror att en del av magin försvinner i den här boken på grund av att författaren refererar till anteckningar från sin bok istället för platser i Paris som sätter igång minnena. Det är mer konkret och uppstaplat än vad det var i till exempel Lilla smycket och Dora Bruder, där gränsen mellan inbillning och verklighet var en skör, men förtrollande del av historien.

En av tjusningarna med Modianos böcker är den franska andan. Jag tycker den bjuder på en härlig kontrast till hur det är i Sverige. Hans fascination av staden Paris och platserna han besöker är en produkt av ihärdigt flanerande på dess gator. Hade han varit svensk hade det nog inte sett ut på det här sättet, eftersom vi svenskar (enligt mig) är betydligt mer hemkära och spenderar mer tid i hemmet istället för att röra sig ute på gatorna. När jag läser Modiano vill jag snöra på mig skorna och gå ut i staden för att upptäcka nya saker. Mer kan jag inte begära av en bra bok, än att den ska vidga mina vyer.

Patrick Modiano
Nätternas gräs
Elisabeth Grate bokförlag 2013 (danskt band)
Originalets titel: L’Herbe des nuits (2012)

2 thoughts on “Patrick Modiano – Nätternas gräs

  1. Pingback: Jo Nesbø – Huvudjägarna | Bokfantomen

  2. Pingback: Patrick Modiano – Lilla smycket | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.