Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren – Nyckeln

Tillbaka till recensioner

Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren - Nyckeln

Med Nyckeln lyckas Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren knyta ihop säcken till Engelforstrilogin. Den sista delen i serien bjuder på bombastiska krafter och en hel del svar, ibland lite väl enkelt.

Vi kommer tillbaka till våra häxor bara några veckor efter uppgörelsen med Olivia som visade sig vara demonernas välsignade. Hon hålls i förvar av Rådet och Max ligger fortfarande i koma på sjukhuset. Men det finns ingen tid för häxorna Linnea, Vanessa, Anna-Karin och Minoo att slappna av. Fler träd dör i skogen, elementen är i uppror och orsakar katastrofer på skolan. Allt är tecken på att apokalypsen är nära och demonernas portal, den sista av sitt slag, måste stängas när den kommer. Tillsammans är häxorna nyckeln som antingen öppnar porten eller stänger portalen. Frågan är bara hur de ska göra. De är inte en fullskalig cirkel när Elias, Rebecka och Ida är döda. Dessutom spelar Beskyddarna dubbelspel och häxorna vet inte vem eller vad de ska tro på. Minoos krafter utvecklas och hon får möjlighet att vara en del av Rådets egen cirkel, ett alternativ som kanske är lösningen till deras problem. Men kan de lita på Rådet? Och som om det inte vore nog är det hemskheter från Eld som ska behandlas. Mordförsöket på Linnea uppdagas och en stundande rättegång mot Erik, Robin och Kevin tär på henne och Vanessa.

Ida, som dog i slutet av Eld får inte heller någon tid att vila. Hon befinner sig i Gränslandet, en diffus del av historien där hon ena stunden reser i tiden och får veta hur de handskades med de sex tidigare portalerna och hur de ska gå till väga med den sista.

Jag blir nästan utmattad av att försöka återberätta allt som händer i Nyckeln. Det är många trådar som ska knytas ihop och för det mesta lyckas Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren förvånansvärt bra. Men det känns ganska hafsigt här och där. Linnea och Vanessa får varandra till slut, men börjar sedan bråka och gör slut, för att sedan vara en underliggande historia som snabbt kan rättas till. Rättegången spelas ut lite väl snabbt och demonernas två underhuggare Max och Olivia skymtar förbi alldeles för snabbt. Bihistorierna hinner inte ta två vändor i den här boken och bli några större problems. Hot uppstår och tas om hand. Minoos krafter blir allt starkare och starkare, en del av historien som skapar ett psykologiskt obehag. Ska läsaren heja på henne och hennes logik, eller börjar hon förändras? Diskussionerna i häxornas cirkel är som vanligt väl utförda och speglar karaktärernas synsätt med en imponerande precision.

Historien om varför demonernas agerar som de gör och hur kampen mot dem går till är nog trilogins svagaste punkt. De vill ha ordning och reda, annars förgör de världen? Det känns som en konstig anledning. Dessutom har hotet om att demonerna ska ta sig in i vår värld redan avklarats sex gånger tidigare när de andra portalerna har stängts under tidens gång. Det gör att apokalypsen som ändå ska vara domedagen, inte blir lika skrämmande när den har undvikits sex gånger tidigare.

Engelforstrilogin är lagom lång som den är. Det räcker med tre delar tycker jag. När vi läser om häxornas tankar och problem för tredje gången är det inte riktigt lika starkt som i de två första, men fortfarande bra. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har gett en del manliga karaktärer större spelrum, men de känns platta i jämförelse med historiens huvudkaraktärer. Det enda jag egentligen kan kritisera är deras önskan att behålla gamla fiender som återkommer i tredje delen. Vi vet vilka de är och de har redan besegrats en gång. De blir bara små gupp i historien som gör att delar av handlingen känns hastiga, istället för att ge historien mer kött på benen.

Som avslutning är den ändå bra. Riktigt bra på sina ställen. Jag hetsläste den åtta hundra sidor långa boken på två dagar och kunde inte sluta förrän sista sidan var klar. Trots sina skavanker är boken klart mer än godkänd. Finalen är storslagen, något snabb, men spännande rätt igenom med sanningar och oväntade vändningar som avlöser varandra. Precis som det borde vara i tidigare delar av boken. När sista sidan var färdig kände jag mig nöjd, och glad över att trilogin avslutas värdigt och med en känsla om att det är kan vara början på något nytt. Det återstår att se vad det blir.

Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Nyckeln
Rabén & Sjögren 2013

2 thoughts on “Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren – Nyckeln

  1. Pingback: Richard Yates – Easter Parade | Bokfantomen

  2. Pingback: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren – Eld | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.