Marit Sahlström – Och runt mig faller världen

Tillbaka till recensioner

Omslag: Och runt mig faller världenAtt läsa en bok som svämmar över av elände kan vara en sann pärs, vilket ”Och runt mig faller världen” var. Jag vet inte riktigt hur mycket som är självupplevt i boken, men jag tror att det mesta är det åtminstone. Även om jag skulle tycka att boken var dålig skulle jag knappt våga säga det. Men tro mig, det tyckte jag inte. Den var riktigt bra.

Ettan föds först. Sedan kommer Tvåan och några år senare de två tvillingarna Trean och Fyran. En härlig kärnfamilj med mamma, pappa och barn. Men någonstans i utkanten av familjeidyllen döljer sig ett monster, ett väsen som vill familjen illa. Det är åtminstone så Marit Sahlström har gestaltat sorgen och olyckorna som drabbar familjen. Först ger det sig på Tvåan. Hon får problem med maten och med tiden blir det ätstörningar som nästan kräver hennes liv. Mitt i all osäkerhet och kamp som kommer av Tvåans sjukdom får monstret tag på mormorn och morfadern. Men det är bara början, fler problem följer och sätter press på familjen. I dess mitt står Ettan och försöker skapa något slags liv.
Det är nog det enda sättet jag kan förklara bokens handling på. Det är en familjehistoria som är oerhört sorglig och jag vill inte berätta för mycket. Och om jag bakade ihop familjens alla plågor i ett kort referat skulle jag skämmas.

Trots alla sorgliga partier tycker jag att boken flyter på oerhört enkelt. Det är ett fint språk och jag tycker att det mörka monstret som är ute efter familjen är bra mycket läskigare än något väsen jag kan finna i en Stephen King-roman. För det kommer till en nivå när det inte blir sorgligt längre. Det blir otäckt. Jag läste i Svenska dagbladet där recensenten tyckte att sorgen blev vardaglig efter en stund och att boken därför förlorade lite av sin kraft. Jag håller inte med. Det är där som den växer till något mer. En sorglig bok är kanske inte en lätt uppgift att skriva, men jag tror det är svårare att passera nivån av sorg och nå den ångest och paranoia som utlösts av den.

Ettan tillbringar flera år i mörker när systrarna ligger på sjukhus och till slut kan hon inte ens se livets ljusa sidor när det gör sig påmint. Hon letar efter olyckor och kan aldrig koppla av. Det enda hon kan göra är att ge efter för monstret.

Jag vet inte riktigt om det finns något jag kan kritisera direkt. Men jag tycker att boken tidigt visar i vilken riktning den är på väg och efter det kommer egentligen inga överraskningar, det är bara elände som staplas på elände. Dock är det också en styrka i historien, där det inte finns allt för många sidospår. Men om det skulle vara avskalat tror jag att vissa partier skulle ha kunnat kortas ner för att föra historien framåt. Det är en modig bok, välskriven på en högre nivå än många historier av liknande slags som jag har läst.

Marit Sahlström
Och runt mig faller världen
Ordfront förlag 2014

2 thoughts on “Marit Sahlström – Och runt mig faller världen

  1. Pingback: Siri Pettersen – Röta | Bokfantomen

  2. Pingback: Jonas Hassen Khemiri – Allt jag inte minns | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.