Marie Lu – Prodigy

Tillbaka till recensioner

Omslag: ProdigyAtt skriva en uppföljare, i detta fall mittenboken i en trilogi, kan vara en knivig uppgift. Historien står inte riktigt för sig själv utan måste förlita sig på sin föregångare och uppföljare för att verkligen komma till sin rätt. Men ofta är andra romanen också steget in till en större värld, där trilogins allra största konflikt ska presenteras och det var med den förhoppningen jag satte mig ner för att läsa Marie Lus Prodigy, uppföljaren till Legend.

Boken tar vid där den förra boken slutade. Day och June har flytt till Las Vegas för att få kontakt med Patrioterna, en gerillagrupp som arbetar för att återförena Amerikas förenta stater. När de väl får kontakt ingår de en pakt. Patrioterna är villiga att ge Day läkarvård och hjälpa dem finna hans lillebror som är fånge hos Republiken i utbyte att de hjälper dem i gengäld. De ska hjälpa Patrioterna att döda den nya Elektorn.

De två huvudpersonerna måste gå skilda håll och får längs vägen veta mer om landet de lever i, dess historia och hur dess framtid kan bli. June infiltrerar Republikens militär och lär känna den nya Elektorn, under tiden Day hjälper Patrioterna att genomföra gerillaattacker mot militären. Än en gång är inget svart och vitt, utan det som verkar enkelt och glasklart är något helt annat. Prodigy lyckas bli en uppföljare som med fler vändningar och nya miljöer blir nästan ännu mer spännande än den första boken.

När jag var i slutet av boken satt jag på tunnelbanan och läste för fulla muggar. Det började dra ihop sig och jag märkte inte att tåget hade stått stilla ovanligt länge. Men efter ett tag upptäckte jag att jag hade missat stiga av tåget på ändstationen och nu var tåget nedsläckt och parkerat i en fålla utanför spåret. När en SL-värd kom till tåget ett tag senare satt jag där med stora ögon och försökte se ut som att jag hörde hemma i den tomma vagnen. Han öppnade dörren och vi såg på varandra. Tack och lov hade jag en resväska med mig och kunde låtsas att jag var ny i staden. Några tafatta frågor om var jag skulle, ett utrop från min sida över min dumhet, skrockande från oss båda och sedan kunde jag resa tillbaka, glatt nedsjunken i min bok. Men när jag väl klev av på första stationen för att byta tåg råkade jag ännu en gång kliva på ett tåg som hade nått sin slutstation. Om detta berodde på hur spännande boken var, att jag är smått korkad, eller att jag var tvungen att anstränga mig mer än vanligt eftersom jag läste boken på mobilen (för första och sista gången), får vi nog aldrig veta. Men den som gillade Legend och vill ge sig i kast med nästa del lär inte bli besviken. Den håller måttet. Ibland är den kanske lite väl lik första boken med dubbelspelet och hur karaktärer för bättre och bättre förståelse för varandra. Men handlingen känns mer bombastisk och det är mer som står på spel i del två, vilket väger upp. Den bäddar inte riktigt upp för tredje och avslutande delen på samma sätt som jag hade hoppats. De flesta konflikter blir lösta och vore det inte för en avgörande detalj skulle jag nästan tro att bokserien tog slut med andra romanen. Tack och lov var det inte så.

Marie Lu
Prodigy
Modernista 2014 (inbunden)
Originalets titel: Prodigy (2013)

En extra bonus:
Läs min intervju med författaren Marie Lu här.

3 thoughts on “Marie Lu – Prodigy

  1. Pingback: Författarintervju: Marie Lu | Bokfantomen

  2. Pingback: Marie Lu – Champion | Bokfantomen

  3. Pingback: Marie Lu – Legend | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.