Madeleine Thien – Do not say we have nothing

Tillbaka till recensioner

Omslag: Madeleine Thien - Do not say we have nothingMin personliga favorit när det kommer till de nominerade till Man Booker-priset 2016 måste nog vara Madeleine Thiens roman. Do not say we have nothing är en familjekrönika som är till lika stor del upplysande som gripande.

Historien börjar på 90-talet i Kanada. Marie och hennes mor försöker göra sig ett liv i det nya landet. Fadern är död och Marie har svårt att minnas honom. Men en dag tar de in en gäst, den något äldre Ai-Ming som flytt Kina efter massakern på Himmelska fridens torg 1989. Genom henne lär sig Marie mer om sin egen far, sitt hemlands historia och hur de unga kvinnorna hör ihop.

Till sin hjälp har Ai-Ming en volym ur mastodontverket The book of records. Det är en bok som kopierats och berättats i hennes familj ända sedan ordförande Mao kom till makten. Ur denna bok spinner historien vidare och berättar om de tre musikunderbarnen Sparrow, Zhuli och Kai som försöker skapa musik och hålla varandra om ryggen under Kinas turbulenta 1900-tal. Sparrow är Ai-Mings far, Zhuli är faderns kusin och Kai är bästa vännen som en dag får dottern Marie.

Samtidigt som Ai-Mings historia leder de tre musikunderbarnen och deras släktingar till allt högre ålder växer även Marie upp och tar itu med sin historia, åtminstone så gott som det går. Men i ett gigantiskt land där allt ställs på ända kan inte ens vänskap överleva.

Do not say we have nothing är en fantastisk historia om ett land i oerhörd förändring. Ett land som redan varit ojämlikt fortsätter vara lika illa under kommunisternas styre där den totalitära makten förstör för i princip alla, om de inte tillhör toppen i partiet. Men det här är också en vacker historia om vänskap, Kinas tusenåriga historia och hur den är central i kinesernas liv. Framförallt är det dock en berättelse om kulturens betydelse för människan.

Oavsett hur staten försöker strypa flödet av fri kultur lever böckerna vidare. The book of records dyker gång på gång upp i romanen och mitt i allt elände har de tre vännerna Sparrow, Zhuli och Kai musiken. Sparrow komponerar och de andra övar flitigt dagarna i ända. Det fanns något betryggande i all kulturverksamhet i denna bok. Madeleine Thien lyckas lyfta Bach, Gould, Beethoven och alla de andra ut ur sidorna och göra dem till biroller. Jag kunde nästan höra musiken när jag läste och när de tre vännerna lyssnar på klassisk musik på stenplattor de plockat fram från sina gömställen känns det som att jag bjuds med på hemligheten.

När en kommer så nära karaktärerna är det också smärtsamt att lämna dem. Precis som stora delar av Kinas moderna historia finns det många mörka episoder i boken. Men låt inte det avskräcka er. Det här är en bok som förtjänas att läsas och de tre vännerna förtjänar er bekantskap.

Madeleine Thien
Do not say we have nothing
Granta 2016

One thought on “Madeleine Thien – Do not say we have nothing

  1. Pingback: Paul Beatty – The Sellout | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.