Lars Ahlin – Tåbb med manifestet

Tillbaka till recensioner

Omslag: Lars Ahlin - Tåbb med manifestet”Men gud, hur mycket Lars Ahlin kan en människa läsa egentligen?!” ropar folk på stan. Jag har nu svaret. Max tre böcker i rad, för nu börjar jag se i kors av det ahlinska författarskapet. Det får räcka för i år. Nu avslutar jag min läsarserie med Ahlins kanske mest välkända bok: Tåbb med manifestet.

Tåbb är en trasproletär, det vill säga en arbetslös arbetare. Han driver runt och bidrar inte till samhället och inte heller till kapitalet. Han är en belastning för allt och alla; det är i alla fall så han ser sig själv. Med Marxs manifest i fickan och med dess ideologiska övertygelse tror han sig ha funnit sin plats i samhället, men som arbetslös har han redan förlorat den platsen. Tåbb blir en ”resandegrabb” som åker runt Sverige och försöker finna jobb. Under tiden försöker han försörja sig med att sälja dikter och diverse ströjobb från dag till dag. Det går inte särskilt bra och han sjunker djupare och djupare i en depression.

Tåbb med manifestet är en uppgörelse med socialismen och det mer radikala synsättet som Tåbb har i börjat av sitt liv. I boken håller arbetarna varandra om ryggen mot de onda kapitalisterna och fabriksägarna, men de hjälps inte åt när en har det sämre än en annan. Tåbb känner sig sviken av arbetarfamiljerna som sjasar iväg honom och det blir en spricka mellan lära och leverne. I 30-talets depression var arbetslösheten hög och de hårda tiderna plockar fram det sämsta hos människorna, även hos Tåbb. Hungern och uppgivenheten driver Tåbb och andra kringresande nära den kriminella banan och moralen förfaller när det gäller att överleva.

Lars Ahlin reste själv omkring och sålde dikter, precis som Tåbb, så jag kan tänka mig att många av de tankar och scenarion som uppstod är mer eller mindre självupplevda. Tåbb går hela tiden och funderar över sin tillvaro och i fem långa kapitel ställs han inför olika dilemman. Ska han begå brott eller inte? Ska han leva med kvinnan han träffat eller inte?

När Lars Ahlin skrev boken var han inneboende hos en pensionerad lärarinna. I kontraktet stod det att han inte fick vistas i hemmet mellan 9 – 22. Därför skrevs boken på fik, på bibliotek och i biovestibuler. Det bidrog nog till den rotlöshet som genomsyrar boken om Tåbb. Han får aldrig slå sig ner någonstans på riktigt, och det bidrar till känslan av att stå utanför samhället.

En sak som irriterade mig när jag läste Tåbb med manifestet var hur plötsligt vissa moment kändes. I slutet av boken träffar Tåbb Kajsa som är från samma hembygd som honom. De kärar ner sig och det går oerhört fort. Det är fint, men det är alldeles för kortfattat. Men visst är det så med livet? Kärleken kan kliva in i livet från en sida till en annan. Det kan jag ha förståelse för. Men jag skulle vilja ha det gestaltat mer utförligt. Det har ändå så pass stor inverkan på Tåbb att det borde ha fått större utrymme i boken. Nu känns det bara som att Lars Ahlin har petat in kärlekshistorien för att den måste vara med.

Lars Ahlin
Tåbb med manifestet
Tiden förlag 1943

2 thoughts on “Lars Ahlin – Tåbb med manifestet

  1. Pingback: Lars Ahlin – Nattens ögonsten | Bokfantomen

  2. Pingback: Teju Cole – Open City | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.