Lars Ahlin – Sjätte munnen

Tillbaka till recensioner

Omslag: Lars Ahlin - Sjätte munnen

I år är det hundraårsjubileum för sundsvallssonen Lars Ahlin, och vad passar då bättre än att läsa några verk av författaren och debattören Ahlin som gav ut runt 25 romaner och ett flertal novellsamlingar. Jag orkar dock inte läsa allt han har givit ut. Det är ett livsprojekt som jag inte vill beta av allt för tidigt.

Jag frågade en av medlemmarna i Lars Ahlin-sällskapet vilken bok som var bäst att ta itu med. Som jag har nämnt tidigare har jag en skräck för produktiva författare som har en katalog på över tjugo romaner. Jag vet inte var jag ska börja. Men jag fick tipset att ta itu med Sjätte munnen. Denna bok skrevs i mitten av 80-talet och tillhör Lars Ahlins senare verk. Mellan 1961 och 1982 hade han ett uppehåll i sin utgivning eftersom han ansåg att han hade sagt att han ville säga. Men i hans senare epok, som började med Hannibal Segraren, har Ahlin lämnat de något mer existentiella ämnena och istället riktat in sig på realism med händelser sprungna ur barndomen.

Sjätte munnen handlar om Hans, den yngste sonen i en barnaskara på sju, hans pappa Jerker och livet de börjar leva i Sundsvall. Mamman har övergivit dem för länge sen, men Jerker har träffat en ny och till Hans förtret flyttar de två familjerna ihop. Den nya kvinnan, Beda, vill bli som en mor till Hans, men han behöver ingen sådan. Han har sin pappa och det räcker. Allt eftersom tunnas familjeskaran ut på Hans sida av familjen. Kvar blir Hans, storebror Sandro och pappan som hela tiden hittar på nya sätt att tjäna pengar, men ännu fler anledningar att festa upp dem.

Det här är en barndomsskildring som är kärleksfull på ett torrt och sorgligt vis. Den visar inte hemskheterna som Hans och hans familj får utstå i första hand, utan det är förhållandet mellan pappan och sonen som är det viktiga. Med osviklig kärlek axlar Hans det ansvar som läggs på honom när pappan inte kan ta hand om sig själv. Hans är sjätte munnen, yngst i en familj på sex och det ska ge dem tur. Han säljer tidningar, sjunger för ensamma och han bistår sin pappa i det mesta. Men lyckan vill aldrig riktigt vända. Trots att det är en sorglig bok är det aldrig extrema situationer som gestaltas. Det är bara ett långsamt förfall där pappan slarvar, samtidigt som han känns mänsklig och snäll. Det är lätt att älska honom och det gör nog många läsare – men framför allt Hans.

Lars Ahlin har skrivit en bok som är en gripande uppväxtskildring där Sundsvalls lokalhistoria skapar en fond där far och sons slit aldrig riktigt räcker till. Den enda trösten är att de har varandra och det skapar en värme som ger någon slags tröst i allt elände.

Lars Ahlin
Sjätte munnen
Bonnier 1985
Finns som e-bok: Albert Bonniers förlag (2015)

2 thoughts on “Lars Ahlin – Sjätte munnen

  1. Pingback: Tadeusz Borowski – Välkomna till gaskammaren, mina damer och herrar | Bokfantomen

  2. Pingback: Hilary Mantel – Bring up the bodies | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.