Khaled Hosseini – Flyga drake

Tillbaka till recensioner

Omslag: Khaled Hosseini - Flyga drakeI ärlighetens namn har jag varit skeptisk till Khaled Hosseini under flera års tid. Hans romaner känns som en slags litterär safari för västerlänningar där ”exotisk” österländsk kultur amerikaniseras för att fungera på den västerländska marknaden. Till viss del stämde mina fördomar, men jag fann ett oväntat nöje i att läsa det. Flyga drake är kanske inte världens bästa bok, men det är en ganska bra historia som kan underhålla de flesta.

Amir och Hassan är två pojkar som växer upp i samma hushåll. Den ena, Amir, tillhör den rika familjen. Den andre, Hassan, tillhör hushållet. De tillhör också två olika folkslag och deras rang i samhället är av stor betydelse. Amir är helt okej med denna uppgörelse, men när han ser sin bästa vän våldtas, under tiden han gömmer sig, känner han att rollerna förflyttas. Han skäms för vad han har gjort (eller snarare inte gjorde när han inte försvarade sin vän) och sedan är det inte ens möjligt får honom att vara i Hassans närvaro. Hassan och hans far skickas iväg, men Amirs skam fortsätter att växa. Med tiden flyr han och hans pappa från Afghanistan, men han fortsätter att plågas över vad han har gjort. Flera år senare, när han är gift man och en halvlyckad författare, får han ett samtal. Personen på andra sidan berättar för honom att det finns en möjlighet att ställa allt till rätta…

Jag vet att den här sammanfattningen inte var den allra bästa. Men jag försvarar mig med att den här boken inte är den allra bästa boken jag har läst heller. Men Khaled Hosseini får mig verkligen att känna för den arme Hassan som utstår glåpord, slag och övergrepp gång på gång. Det är flera gånger jag vill att historien ska ta en annan vändning, men den fortsätter med sina hemska scener och jag kan bara läsa vidare för att se hur går. När Hassan är med har jag ett intresse i historien, men annars är jag måttligt road. Historiens berättare, Amir, är svår att sympatisera med och han försöker hela tiden göra det så sorgligt som det bara går. Det är för tydligt vad Khaled Hosseini vill att vi ska känna när vi läser den här berättelsen. Istället för att gestalta och låta oss själva dra slutsatserna försöker han skriva en på näsan. Det uppskattar jag inte.

Det jag däremot uppskattar är det som jag hyste fördomar om från början. Även om det ska förklaras vad alla seder är och varför de firas (så att vi här i väst kan förstå) så kan jag inte undgå att fascineras av det. Allting som på något sätt visar en form av vardag och förklarar en annan kultur är väl bättre än att det bara ska antas vad som sker i andra länder?

Jag är lite kluven till Flyga drake. Det är spännande vid ett flertal tillfällen, men det är för många tillfälligheter och vändningar som hopar sig på varandra för att det ska kännas trovärdigt. Men om jag skrapar bort allt överflödigt återstår en ganska fin vänskap, och ett mörker som hänger över Amir trots att han reser till andra sidan jorden. Ganska lärorikt ändå.

Khaled Hosseini
Flyga drake
Wahlström & Widstrand
Originalets titel: The Kite Runner (2003)

2 thoughts on “Khaled Hosseini – Flyga drake

  1. Pingback: Truman Capote – Breakfast at Tiffany’s | Bokfantomen

  2. Pingback: J.K. Rowling – The tales of Beedle the Bard | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.