Juli Zeh – Stopptid

Tillbaka till recensioner

Omslag: Juli Zeh - StopptidRedan med debuten Adler und Engel fick Juli Zeh ett fint mottagande i hemlandet Tyskland, men det var med boken Leklust (Spieltrieb) som hon fick sitt stora genombrott och gjorde henne till ett namn när det kommer till mörka samtidsthrillers. Romanen Stopptid är en bok i samma stil.

Lanzarote i början av 2010-talet, det är där historien tar sin början och slutar. Sven, en man som närmar sig 40 och som lämnade Tyskland för över tio år sedan, tjänar sitt uppehälle på att lära rika tyskar att dyka. Tillsammans med honom lever Antje, en yngre tysk kvinna som har varit upp över öronen förälskad i honom sedan barndomen. I Svens ögon är de snarare närstående kollegor som lever i en välstrukturerad tillvaro.

Allt detta rubbas när Svens tar sig an ett par från kultureliten som kan betala bra. Skådespelerskan Jola, dotter till en framgångsrik filmproducent, har en såpoperaroll i bagaget och vill nu göra sig ett namn inom filmindustrin. Hennes pojkvän Theo är något av en misslyckad utövare inom sitt kulturfält. Han är en författare med skrivkramp som föredrar att dricka istället för att skapa. De två dykareleverna har ett förhållande som det stormar om och det dröjer inte länge förrän Svens sugs in i deras destruktiva förhållande.

Romanen berättas ur två perspektiv. Den ena är Svens som skriver ner sina minnen från parets vistelse. Den andra är Jolas dagboksanteckningar under tiden på Lanzarote. Till en början är de två vittnesmålen inblickar i ett narrativ som liknar den andres. Svens redogörelse är en historia om hur hans inrutade vardagsliv och känsloliv, till en början helt ostört, hamnar i gungning av Jolas närvaro. Hennes berättelse är anteckningar om sexövergrepp och våld, utförda av Theo. Efter ett tag börjar dock historierna gå isär. Den version av Sven som målas upp i hans egen berättelse skiljer sig från Jolas beskrivning och vice versa. Samtidigt blir det allt tydligare att något hemskt är på väg att hända. Tyvärr är det alldeles för uppenbart vad detta hemska egentligen är.

Att använda sig av två olika vittnesmål för att förmedla en historia tycker jag är ett snyggt grepp för att skapa misstro mellan läsare och berättare. Men för att lyckas med det konststycket är det viktigt att det finns åtminstone ett frö av förtroende till båda berättarna. Det finner jag inte i den här romanen. Jola målar upp sig själv som perfekt och ett offer i allt som händer henne. Sven är däremot mer självkritisk och nästan för ärlig i sin redogörelse. Trots det kan jag för allt i världen inte förstå fascinationen för Jola som gör att han kastar allt åt sidan.

Stopptid gavs ut samma år som Gillian Flynns Gone girl som använder sig att ett liknande berättargrepp. Det kan ses som en olycklig slump. Den amerikanska boken lyckas bättre på att skapa misstro mot båda berättarna och den är också mer kuslig i sin vändningar. Nu känns Stopptid mer som en sämre kopia av. Däremot väcker den en intressant fundering. Hade den tyska romanen varit bättre om jag hade läst den först? Och hade min sympati riktats mot Jola istället för Sven om hennes historia kommit före hans?

Juli Zeh
Stopptid
Weyler förlag 2014
Översättning: Christine Bredenkamp
Originalets titel: Nullzeit 2012 (Schöffling & Co Verlag)

2 thoughts on “Juli Zeh – Stopptid

  1. Pingback: Jenny Erpenbeck – Natt för gott | Bokfantomen

  2. Pingback: Vladimir Nabokov – Genomskinliga ting | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.