Joshua Ferris – To rise again at a decent hour

Tillbaka till recensioner

Omslag To rise again at a decent hour

Joshua Ferris tredje roman är den första boken jag har läst av honom, men nu är jag sugen att läsa de två tidigare. Hans första Man booker prize-nominering är i mina ögon välförtjänt, även om den kanske inte är en bok för alla. Det är nog en bok du antingen älskar, eller hatar. Eller kanske är likgiltig till…

Låt oss börja med en historia från min ungdom. Jag var ett tandställningsbarn. Ett av de allra sista i min årgång. När den stora studentdagen äntligen kom stod jag där med blommor runt halsen, studentmössa på huvudet och en stor tandställning i munnen.

Vanligtvis passade jag ganska bra i min anordning av järn, hoppas jag, men vid detta tillfälle hade jag också opererat käken och mina kinder var svullna som en flodhäst. Jag var övertygad om att min tandläkare var sadist.

Egentligen kom min övertygelse av ett flertal mindre felsteg. När han hade den där spegelgrejen i ena änden av munnen var han tvungen att dra den längs med tänderna till andra sidan och så fort han letade efter ett ord slog han spegeln mot mina framtänder. Jag undrade vad som egentligen pågick inne i hans huvud. Och nu kanske jag vet, tack vare tandläkaren Paul O’Rourke, huvudpersonen och berättaren i How to rise again at a decent hour.

Paul O’Rourkes professionella liv är en succé, men när det kommer till det privata är det en smärre katastrof. Ganska nyligen gick hans förhållande i stöpet, men han jobbar dagligen med sitt ex. Hans livsåskådning är att du inte ska åta dig något, för du kommer ändå bli gammal och dö tids nog. Hans största hobby är att heja på Boston Red Sox, men när de vann World Series några år tidigare försvann även det nöjet. Han hatar hur teknikberoende alla är samtidigt som han sitter klistrad vid mobilen hela dagarna. Han hatar hur stressigt livet är i New York, samtidigt som han inte kan tänka sig att bo någon annanstans. När han blir kär faller han alldeles för fort och blir mest obehaglig, istället för romantisk.

En dag upptäcker han att någon har skapat en hemsida till hans tandläkarklinik och snart har han även ett facebook- och twitterkonto. Någon utger sig för att vara tandläkaren Paul O’Rourke och använder hans identitet till att skriva ut passager ur en alternativ bibel som handlar om folkslaget Ulm. De tror på en Gud som ber dem att inte tro, utan att tvivla. Det är början på en massa missförstånd och ilska från den riktiga Paul O’Rourke som försöker rentvå sitt namn.

Komiska böcker är alltid svåra att förklara. Speciellt i så här korta ordalag. Efter att ha läst boken är det egentligen inte handlingen eller de komiska situationerna jag kommer ihåg. Det är Paul O’Rourke. Han är verkligen fantastisk.

Jag föredrar att läsa komiska böcker som skildras ur huvudpersonens synvinkel. Det blir så mycket roligare när vi får ta del av deras livsåskådning där de själva inte ser sig som komiska figurer, utan de är gravallvarliga i sin syn på världen.

Till exempel Fredrik Backman, Jonas Jonasson och Caitlin Moran försöker göra liknelser som ska vara träffande och roliga. Något i stil med ”De stod som två gurkor med brallorna nere och hade tappat katten”. Ju absurdare liknelse, desto större skratt verkar vara deras formel. Det får mig aldrig att skratta.

Paul O’Rourke är superseriös med sin pessimistiska livssyn och han är en sann misantrop som ena sekunden tyr sig till flickvänners familjer, samtidigt som han inte passar ihop med resten av samhället. Jag tycker så oerhört synd om honom, samtidigt som jag skrattar åt honom. När han förklarar varför han är som han är finns det inga fiolstråkar som spelar, utan han är bara ärlig med vad han har varit med om, som om hans historia inte skiljer sig från någon annans. Det gör allting värre på något sätt. Komiken påminner om känslan i Moment-22. Det är så hemskt att man inte riktigt kan skratta åt det, men väljer att göra det ändå.

Ibland går handlingen på tomgång och de teologiska och filosofiska diskussionerna driver inte riktigt historien framåt hela tiden. Möjligtvis kan många tycka att Paul O’Rourke är värd ett bättre öde än att bli satt i diskussionsstormen om att tro, kontra att inte tro. Själv gillar jag diskussionerna om religiös grupptillhörighet och religioners paradox. Det gör historien till något mer än en skojig karaktär som ramlar på rumpan och löser allt i livet. När jag var i slutet av boken skulle jag bort på middag, men jag kunde inte släppa boken förrän den var färdig. Jag stod i trappuppgången och läste vidare, under tiden glas klirrade och skratt hördes inifrån. När boken var slut plingade jag på och klev in. Jag kände mig alldeles tom, nedstämd över bokens tragik, glad över läsupplevelsen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tänka, så jag tänkte på min gamla tandläkare. Om min smärta gav dig någon sorts njutning, är jag glad över att ha stått till tjänst.

Joshua Ferris
To rise again at a decent hour
Viking 2014 (inbunden) Penguin 2014 (pocket)
Finns som e-bok (Kindle)

2 thoughts on “Joshua Ferris – To rise again at a decent hour

  1. Pingback: Howard Jacobson – J | Bokfantomen

  2. Pingback: Richard Flanagan – The Narrow Road to the Deep North | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.