Jonas Hassen Khemiri – Allt jag inte minns

Tillbaka till recensioner

Omslag: Jonas Hassen Khemiri - Allt jag inte minnsFöga förvånande tog Jonas Hassen Khemiri hem Augustpriset för Årets skönlitterära bok. En bok som möjligtvis främst går till Hassen Khemiri för hans kvalité sedan debuten 2003, istället för just boken “Allt jag inte minns”. För visst är det en bra bok, men inget som sticker ut egentligen.

För att förklara handlingen någorlunda: På en fest träffas den halvkriminella Vandad och Samuel. De klickar direkt och blir bästa polare, men så småningom väntar katastrofen. Bilolyckan som kräver Samuels liv. För att försöka ta reda på vad som har hänt besöker författaren Hassen Khemiri vänner och släktingar till Samuel som hjälper honom att pussla ihop en bild av vem han var. Men det visas direkt att alla minns olika och bilden av Samuel är suddigare i kanten än vad som författaren och läsaren tror.

Med Vandads minnen som bas varvar varje stycken mellan hans berättelse och de andra närståendes version. Och det är historiens behållning. Jonas Hassen Khemiri lyckas hålla precis lagom avstånd mellan Vandads version och den andra som berättar, exempelvis Samuels exflickvän Laide eller kompisen Pantern. När Vandad berättar om en fest har den redan beskrivits av någon annan part några sidor tidigare. Oftast skiljer sig de två versionerna vilket lämnar mycket till läsaren. Det är mästerligt och ett väldigt snyggt upplägg.

Sen är jag faktiskt väldigt förtjust i världen som beskrivs. Det är resor till Berlin, fester på Stureplan och i förorter. Hassen Khemiri är en av de få som skriver om de här miljöerna, eller som åtminstone når ut med de historierna. Om de i förorterna alltså! De på Stureplan kan vi gladeligen vara utan. Men det är alltid roligt när förorten uppmärksammas. Men det finns två saker som jag inte riktigt gillar med historien.

För det första tycker jag att det blir lite töntigt när de hela tiden ska referera till “det hemska som har hänt” utan att aldrig nämna det vid ord. Jag kan dock berätta det lite kort här om någon läsare har missat det. Samuel har dött i en bilolycka. Det är inte en stor hemlighet, utan snarare något som kan vara värt att veta tycker jag. För mig kändes det som att sista meningen i varje stycke i de tio första sidorna gör allt de kan för att kroka in läsaren. Det behövdes inte, det gjorde historien en björntjänst tycker jag. Sen så tycker jag inte riktigt att historien utvecklas så pass mycket som det utlovades. Sättet den var skriven på var fantastiskt, men när den gåtan är kläckt är det inte mycket mer som överraskar läsaren. Jag fick det jag förväntade mig. Men det jag väl fick var en välskriven och sorglig historia. Kanske inte värt ett Augustpris, men väl värt att läsa.

Jonas Hassen Khemiri
Allt jag inte minns
Albert Bonniers förlag 2015

Leave a Reply

Your email address will not be published.