John Ajvide Lindqvist – Rörelsen: Den andra platsen

Tillbaka till recensioner

Omslag: John Ajvide Lindqvist - Rörelsen - den andra platsenJag har alltid varit svag för John Ajvide Lindqvists för- och efterord. Jag tycker om sättet han talar till läsaren, men även hur han framställer sig själv. Det var därför jag blev lite extra glad när jag fick veta att John Ajvide Lindqvist i egen hör person är huvudpersonen i hans nya bok. Det blev ett väl fungerade stilgrepp och “Rörelsen: Den andra platsen” är nog John Ajvide Lindqvists obehagligaste roman hittills.

Hösten 1985 flyttar den nittonåriga John Lindqvist in till Stockholms innerstad från Blackeberg med en förhoppning om att livnära sig som trollkarl. Han får hyra ett litet gårdshus på Luntmakargatan där det inte finns någon dusch och solen skiner knappt in genom de små fönstren i hörnet av gården. Stugan ligger vägg i vägg med Brunkebergstunneln och allt eftersom börjar John Lindqvist förstå att det finns något i tunneln som är något annat. Något som tar form i badkaret nere i föreningens gemensamma tvättstuga. Snart är hela gården involverad och de turas om att använda detta väsen för att färdas till en annan plats. Men det förändrar också dem alla. Allting når sedan sin kulmen i mordet på Olof Palme, som fungerar som någon slags olycksbådande tidskatalysator.

”Rörelsen: Den andra platsen” är en prequel till Ajvide Lindqvists förra roman “Himmelstrand” och det är många moment som förklaras i den här boken. Men jag vet knappt själv vad svaren är alla gånger. Men den andra platsen, det ändlösa gröna fältet från “Himmelstrand” är med även här, den här gången inte lika utvecklat och Peter Himmelstrands låtar är återigen en obehaglig kontrast till den surrealistiska handlingen.

Genom att placera sig själv i boken som ung vuxen, sedd från den numera fullvuxna och väl ansedda författarens perspektiv, lyckas John Ajvide Lindqvist nå en ny nivå av vardaglig autencitet. Han kommenterar vissa händelser som gav honom inspiration till böckerna han skrev längre fram i tiden och han målar en ganska osympatisk bild av sig själv och hur han påverkas av den ensamhet han är mitt inne i. Jag vet inte vad det är, men den här ensamheten som hela tiden är omkring John Lindqvist och som aldrig riktigt släpper när han bor i det trånga gårdshuset ger mig kalla kårar. Det känns som att det som händer kan hända vem som helst, och det finns ingen omkring en som kan hjälpa. På så sätt är “Rörelsen: Den andra platsen” kanske inte den mest spännande boken av författaren, mycket av handlingen är långa funderingar från Ajvide Lindqvist som får den att förlora tempo, men det är samtidigt den obehagligaste historien han skrivit. Det är svårt att bara skaka av sig den och tänka sig att allt är fantasier.

John Ajvide Lindqvist
Rörelsen. Den andra platsen
Ordfront förlag 2015

3 thoughts on “John Ajvide Lindqvist – Rörelsen: Den andra platsen

  1. Pingback: Patti Smith – M Train | Bokfantomen

  2. Pingback: Lena Dunham – Not that kind of girl | Bokfantomen

  3. Pingback: Eli läser och skriver | Rörelsen, den andra platsen

Leave a Reply

Your email address will not be published.