John Ajvide Lindqvist – Låt de gamla drömmarna dö

Tillbaka till recensioner

Omslag: John Ajvide Lindqvist - Låt de gamla drömmarna döFör flera år sedan läste jag John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar och blev alldeles såld på författaren ännu en gång. Jag var redan förtjust i hans romaner, men nu fick jag en kärlek till hans texter i det korta formatet. Ändå tog det något år innan jag tog itu med hans andra novellsamling Låt de gamla drömmarna dö. Jag tror att det var manusutdragen från Reuter & Skog och det transkriberade sommarpratet som avskräckte mig. “Den som spar han har”, som ordspråket lyder, men hur kunde jag hålla mig så länge från att läsa den här boken? Den borde ha slukats omgående vid utgivningen!

Nu låter det kanske som att det här är världens bästa bok. Det är det inte, men för de som älskar skräck, och speciellt skräck med nationell förankring, eftersom det alltid utspelar sig i Sverige, kommer inte att bli besviken. John Ajvide Lindqvist är en mästare på att få in skräck i vardagslivet och det blir aldrig tråkigt att läsa den här boken.

Låt de gamla drömmarna dö är en kompott av olika sorters texter av John Ajvide Lindqvist, som de exempelvis sommarpratet och manusutdragen. Hela boken börjar också med ett långt förord skrivet av upphovsmannen och det ger en perfekt väg in i bokens efterföljande texter. Jag tror faktiskt att John Ajvide Lindqvist är min favoritförfattare när det gäller förord. Han lyckas alltid skriva ledigt och personligt direkt till läsaren. I det här förordet förklarar han skrivprocessen bakom de olika novellerna och varför han har valt att ha med de han har med. På detta sätt känns det som att jag kommer författaren Ajvide Lindqvist närmare än vad jag hade gjort om jag bara hade läst hans prosatexter. Speciellt i metanovellen Ansiktsburk som Ajvide Lindqvist skrev som festivalförfattare på Göteborgs filmfestival.

Vissa noveller är lite underliga och svåra att begripa, men de är alla välskrivna och det flyter fram. När det är som allra bäst, som till exempel i den något längre novellen Tindalos är det oerhört snyggt och spännande. Jag läste boken under påsk och kunde knappt umgås förrän novellen var färdigläst.

En av de största behållningarna är den sista novellen som är bär samma titeln som hela samlingen. Novellen Låt de gamla drömmarna dö är fortsättningen på historien om Oskar och Eli, något annorlunda paketerad, men mycket bättre än vad jag hade vågat hoppas på.

Hur ska jag summera hela alltet? För den som älskar John Ajvide Lindqvist är det här ett måste. Möjligtvis är det ett måste för Reuter & Skoog-älskarna också som får läsa en del manusutdrag till slopade scener. Jag gillade serien när det gick på tv, men jag kan inte påstå att jag hade någon större behållning av manusutdragen. Men vill John Ajvide Lindqvist ha med dem så är det okej med mig. Som han skriver i förordet är det inget måste att läsa dem, men jag tycker åtminstone att ni ska läsa novellerna.

John Ajvide Lindqvist
Låt de gamla drömmarna dö
Ordfront 2011

3 thoughts on “John Ajvide Lindqvist – Låt de gamla drömmarna dö

  1. Pingback: Gun-Britt Sundström – Maken | Bokfantomen

  2. Pingback: Zadie Smith – The Book of Other People | Bokfantomen

  3. Pingback: John Ajvide Lindqvist – Himmelstrand | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.