John Ajvide Lindqvist – Himmelstrand

Tillbaka till recensioner

John Ajvide Lindqvist - Himmelstrand

Första gången jag läste John Ajvide Lindqvist var vintern 2008-2009. Det var i samma veva som Låt den rätte komma in gjorde succé världen över. Jag började med att läsa den och sedan blev det Hanteringen av odöda, Människohamn och efter det har jag läst i princip allt John Ajvide Lindqvist har gett ut. Därför var det ett kärt återseende när jag slog mig ner för att läsa Himmelstrand, hans senaste bok.

En svensk sommarmorgon vaknar Isabelle upp och upptäcker att hon och hennes familj befinner sig på en främmande plats. Vad som borde vara en svensk campingplats har förvandlats till något annat. När dagen gryr har alla omkringliggande tält, husvagnar och bilar försvunnit. Omkring dem finns bara ett oändligt gräsfält, en blå himmel och några fåtal kvarvarande gäster. Sammanlagt är det fyra husvagnar, lika många bilar och en grupp människor som inte förstår vad som har hänt. Till och med solen har försvunnit.

Boken börjar med något som påminner om en teori till en uppsats. En tes presenteras för läsaren att människans sanna natur visar sig när det brister. Hur reagerar vi i kriser? Vad vet vi egentligen om oss själva förrän vi pressas till bristningsgränsen?

Sen börjar historien.

Himmelstrand är nästan som ett litet experiment där läsaren får följa med människorna på ”campingen”. Vi får se in i deras minnen, deras tankar och deras svagheter målas upp för oss. Fyra familjer är strandsatta på den mystiska platsen och de måste med tiden möta sina inre mardrömmar när underliga varelser börjar närma sig lägret.

Till stora delar gillar jag boken. Vissa partier är jättebra, men det är oerhört varierande kvalité. Vi får en inblick i varje persons liv. Vi har till exempel Carina, idag en stillsam ICA-ägare som håller sin vilda ungdom dold för alla, inklusive sin make och deras son. Donald, en man i sågverksbranschen som har hemska minnen från barndomen och som fullständigt ballar ur när övernaturliga fenomen inte kan förklaras. De bästa två karaktärerna är Lennart och Olof, två bönder som lever tillsammans utan att riktigt veta vad deras relation är. De är de mest sympatiska och känns allra mest äkta. För problemet med Himmelstrand är bland annat att vissa av karaktärerna känns för overkliga och hopplocket av människor känns lite för utstuderat. Det är till exempel halvlyckade fotomodellen som lever med en före detta fotbollsstjärna, sågverkskungen och hans tålmodige, men samtidigt bitska fru och den lugna mittenfamiljen.

Precis som i Lost (som känns som en stor inspiration till denna bok) befinner sig personerna på en plats som verkar befinna sig utanför tid och rum och varje karaktär följs i passager och vi får historien berättad ur deras egen synvinkel. Gång på gång får vi ta del av deras minnen och lära känna dem lite bättre. Vissa av dessa minnestrippar är riktigt bra och obehagliga. Problemet är bara att det känns som att boken följer en formel. Byte av person, lite känslor som denne har och sedan en tillbakablick. Byte till en ny person, lite känslor som denne har och sedan en tillbakablick för denna person också.

Det som verkligen grep tag i mig när jag läste de första böckerna av John Ajvide Lindqvist var att det var skräck som jag kunde relatera till verkligheten. Det var vampyrer i Blackeberg, skräck i skärgården och levande döda mitt i Stockholm. Det gick att se hur John Ajvide Lindqvists värld skilde sig från den verkliga när den hade en tydlig förankring till vår egen. I Himmelstrand finns det ingen sådan. I den värld som bokens huvudpersoner befinner sig kan i princip vad som helst hända. Det som återkopplar historien till vår värld är resornas i karaktärernas minnen. Och låtarna skrivna av Peter Himmelstrand. Jag önskar bara att jag hade bättre koll på dem innan jag läste boken. Jag är nog lite för ung, men jag har satt ihop en lista av gamla dängor som ni kan lyssna på under läsningen. Det förhöjer nog upplevelsen, vilket behövs här och där.

Spotify: Himmelstrands spellista

John Ajvide Lindqvist
Himmelstrand
Ordfront förlag 2014

3 thoughts on “John Ajvide Lindqvist – Himmelstrand

  1. Pingback: Tove Jansson – Bildhuggarens dotter | Bokfantomen

  2. Pingback: Juan Gabriel Vasquez – Ljudet av sådant som faller | Bokfantomen

  3. Pingback: John Ajvide Lindqvist – Låt de gamla drömmarna dö | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.