Jevgenij Zamjatin – Vi

Tillbaka till recensioner

Omslag: Jevgenij Zamjatin - ViRedan innan George Orwell, Karin Boye och Aldous Huxley förgyllde litteraturvärlden (eller världen överlag) med sina dystopier hade Jevgenij Zamjatin släppt sin bok ”Vi”. Den blev en av de första böckerna att förbjudas av den nybildade staten Sovjetunionen, trots att det kommunistiska styret inte riktigt hade manifesterats till den diktaturen det senare blev. Men som uttrycker lyder: ”takes one to know one”.

Långt in i framtiden har människan äntligen fått ro. De lever ”lyckliga” i hus gjorda av glas, de väljer ut sin sexuella partners som de får ligga med på speciella dagar när de byter rosa kuponger med varandra och de känner mest ingenting för någonting. Allting följer en matematisk logik där alla medborgare lever för staten utan att ta ut svängarna genom att drömma eller förverkliga sig själva. Genom att stå stilla och hela tiden puttra på utan några avbrott, varken av glädje eller sorg, är de lagom lyckliga för att leva i fred. Men denna metod att leva, utan människors naturliga och nödvändiga känslosvallningar, blir ett annat sorts fängelse. Mitt i allt detta står D-503, chefsingenjören till rymdskeppet Integral som snart ska skjutas ut i rymden och sprida Den Enda Statens propaganda till andra planeter. Han är en av statens banérförare som blint tror på systemets suveränitet, men när han förälskar sig i den regimkritiska I-330 ställs allt på ända.

Zamjatin lyckas göra förnuftet till något obehagligt i ”Vi”. Det nyktra synsättet som hela tiden ska behållas, där kärlek och fantasi är något farligt för samhället, blir så skrämmande slätstruket att det känns förlösande när D-503 förstör för sig själv genom att skolka från jobbet och ödelägga sina vänskapsrelationer. Hans anteckningar som från början är tänkta som renodlad propaganda för Den Enda Statens excellens blir istället en radda funderingar där han ifrågasätter allt han tidigare såg som självklart.

Själva berättartekniken i boken är något förvirrande. Varje kapitel är en anteckning som ska transporteras med Integral till andra planeter. Till en början fungerar det tycker jag när D-503 förklarar grundpelarna i samhället och hans vardag som hela tiden flyter på. Men när han senare börjar ifrågasätta allt och förlorar sin disciplin så lyckas han ändå hela tiden skriva ner sin förvirring. Det går inte riktigt ihop med den förvirring han skildrar. Då föredrar jag nog berättarsättet som återfinns i ”Kallocain” där Leo Kall återberättar flera år senare. Men om jag blundar för den delen är det extra roligt att följa den ögonblickliga förvirringen som D-503 genomgår. Jevgenij Zamjatins ”Vi” är en historia som har inspirerat många storverk och på många sätt känns den inte lika extrem som sina efterföljare. Samhället känns inte lika totalitärt, utan självstyrt och skapad av alla medborgare tillsammans. På så sätt känns den faktiskt mer obehaglig än många andra dystopier, och även mer sannolik.

Jevgenij Zamjatin
Vi
Modernista (nytryck 2015)
Originalets titel: Мы (1925)

2 thoughts on “Jevgenij Zamjatin – Vi

  1. Pingback: Mats Strandberg – Färjan | Bokfantomen

  2. Pingback: Patti Smith – M Train | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.