Ida Börjel – Ma

Tillbaka till recensioner

Omslag: Ma

I ärlighetens namn är jag ingen stor kännare av poesi. Min poesiläsning har tills nyligen bestått av Edgar Allan Poe, Edith Södergran, T.S Eliot, Mattias Alkberg och Emily Dickinson. Främst någon enstaka dikt här och där. Men det börjar förbättras och för två veckor sedan blev jag bjuden av min bror på Bruno K. Öijers poesiläsning i Uppsala. Det var första gången jag någonsin var på något liknande och jag blev alldeles förtrollad. Dikter visar verkligen ordets makt och när de framförs på bästa tänkbara sätt, i den rätta rytmen och med de rätta fraseringarna kan det verkligen bli hypnotiskt i sin nakna enkelhet.

Med det sagt ber jag er ha överseende med denna recension. Jag har kanske inte uppfattat allting precis som Ida Börjel ämnade, men är det inte just det som är det bästa med litteraturen? Eller med all konst? Det uppfattas olika av oss alla. Med stor nyfikenhet satte jag mig ner för att läsa Ida Börjels Augustprisnominerade långdikt Ma.

Boken är uppdelade i 29 sektioner, från A till Ö driver Ida Börjel dikten framåt med en svada om världens grymheter, fenomen och härligheter. Allt från kroppens blodomlopp till kriget i Gaza ställs bredvid varandra och är en del av Mas värld. Det känns nattsvart och det finns ett driv i texten som dunkar framåt, trots att jag ibland har svårt att förstå hur texten ska läsas. Raderna krokar i varandra vid oväntade ställen, radbrytningarna är inte riktigt där jag förväntar mig att de ska vara och hade det inte varit för textens allvar och kraftfulla ord hade jag nog kommit av mig, men det finns vissa ord som jag kan luta mig mot. I dikten återkommer ordet fanns (en stark koppling till inspirationskällan Alfabet av Inger Christensen som återanvände ordet ”finns”) som om allting redan gått förlorat.

Det är en vacker bok, både när det kommer till språket, men också till det grafiska. Dikten är mestadels skriven med högerställd text på bokens högra sidor, tills vi kommer till bokstaven M. Där uppenbarar sig ett berättarjag som är mer personligt. Saknaden av ett barn, en mamma eller att vara mamma yttrar sig. Det är sorgligt, men jag finner också en svårighet att koppla ihop det med resten av dikten. Möjligtvis är det ändringen i det grafiska som skapar denna spricka.

Att dela upp dikten i flera olika kapitel satta efter alfabetets bokstäver är ett bra sätt att låta dikten få andrum och samtidigt göra textblocken mer självständiga. Ett problem är att när jag väl närmar mig slutet på alfabetet så får jag känslan av att jag läser samma dikt en gång till, istället för att det är samma dikt som fortsätter hela alfabetet ut. Men bara konceptet i hur boken är uppförd, den stora värld den innefattar och alla de grymheter som räknas upp tycker jag gör Ma till en bombastisk och modig bok som är väl värd att kolla upp, oavsett om du är en poesifantast eller inte.

Ida Börjel
Ma
Albert Bonniers förlag 2014 (häftad)
Finns som e-bok

2 thoughts on “Ida Börjel – Ma

  1. Pingback: Kristina Sandberg – Liv till varje pris | Bokfantomen

  2. Pingback: Sarah Rees Brennan – Outtalat | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.