Harry Martinson – Nässlorna blomma

Tillbaka till recensioner

Omslag: Harry Martinson - Nässlorna blommaIbland, men bara ibland, känns det som att det är möjligt att se in i framtiden. Som om det finns en berättare någonstans som sitter inne med vissa detaljer och som talar till en om vad som komma skall. Precis så är det i Harry Martinsons roman Nässlorna blomma. Och nu låter det kanske som att jag har gått och blivit galen, men det var även på det viset för mig gällande författaren Harry Martinson. Jag har alltid känt på mig att jag skulle tycka om honom när jag väl läste något av hans verk. Under åren har jag haft honom som ett ess i rockärmen som jag skulle plocka fram en dag när tiden var inne. Nu var den kanske det. Nässlorna blomma är nu i alla fall läst, och jag måste säga att magkänslan hade rätt. Betyder det att jag är synsk? Vem vet…

Nässlorna blomma bygger på Harry Martinsons egna erfarenheter som sockenbarn. Föräldralös ackorderas den unga pojken Martin Tomasson ut till olika gårdar i Blekinge. Han stannar i år eller månader, men kan aldrig riktigt kan ty sig till någon. Istället lever han i en osäker tillvaro där han aldrig riktigt kan växa upp eller få det stöd som ett barn behöver. Som tur är har han hjälp av Harry Martinsons berättare, en berättare som sitter inne med många svar, men också en del dömande och hårda ord som kastas mot den ensamma pojken. Trots detta finns det mitt i den sorgliga vardagen ett fint samband mellan pojken och berättaren, där den senare hela tiden finns redo för att förtälja om hur allting kommer bli bättre. Trots att boken ibland kan upplevas spretig hålls den hela tiden ihop av det här sambandet.

Jag är oerhört svag för hurdan tempot är i boken. Om jag får välja tar jag nog hellre en flängig och spretig stil som klättrar ut över sidorna, än en mer återhållen och poetisk. Martinson har bakat in sånger, dikter, flera karaktärers tankar och det känns som att boken går lite hit och dit, men hela tiden skrivet med ett fantastiskt språk. Det känns så levande och på något sätt märks det att Martinson älskar den lilla pojken som en gång var han själv, trots de hårda orden och pinsamma inblickarna han skildrar då och då. Efter att ha läst boken känner jag mig alldeles tagen, av dess osentimentala stil, det vackra språket, pojkens ensamhet, minnet av barndomens skräckkänslor och den fantastiska berättarrösten som hela tiden drev historien framåt utan att bli tjatig. Det var magnifikt helt enkelt.

Harry Martinson
Nässlorna blomma
Albert Bonniers förlag 2015
Utkom första gången 1935

One thought on “Harry Martinson – Nässlorna blomma

  1. Pingback: Adolfo Bioy Casares – Morels uppfinning | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.