Gillian Flynn – Mörka platser

Tillbaka till recensioner

Gillian Flynn - Mörka platser

Gillian Flynns andra roman Mörka platser var den första boken jag läste av henne. Jag hade hört hyllningsrop från höger och vänster. Vi kan säga att jag gick in med skyhöga förväntningar, för det är den bistra sanningen. Tyvärr uppfylldes de inte till fullo, men det gav mersmak och när jag har läst hennes samlade verk (tre titlar än så länge) har jag en bättre förståelse och kan verkligen förstå varför hon hyllas som hon gör.

På en bondgård i Kinnakee, Kansas, mördas en mor och två av hennes döttrar i vad som kallas ”Satansoffret i Kinnakee”. Den enda överlevande är Libby Day som flyr från huset när familjen dör. Senare vittnar hon mot sin storebror Ben som får livstids fängelse. 25 år framåt, i modern tid, lever Libby på bottenskrapet av en fond som startades av välgörare efter massakern. Hon måste skaffa sig ett jobb, men vet inte riktigt hur. Det kan verka enkelt, men hon har aldrig jobbat. Hon har ett kasst CV helt enkelt. Men en dag kontaktas hon av ett sällskap kallat The Kill Club, ett gäng amatörutredare som är övertygade om att Ben är oskyldig. De behöver hennes hjälp för att kunna prata med rätt personer och fixa fram bevis som kan frige honom. Inget vittne vill prata med utredarna eller gräva i det förflutna, men av alla personer som drabbades av massakern är det med all säkerhet Libby som drabbades allra värst. 25 års skuldkänslor kan öppna dörrar för henne, men inte för någon annan. Motvilligt tar hon jobbet och börjar nästla i historien som satte hennes bror bakom lås och bom.

Vi får följa Libby Days utredning som utspelar sig i nutid. Hon besöker gamla vänner, släktingar och ytligt bekanta i jakt på en annan potentiell gärningsman, samtidigt som hon tänker tillbaka på natten då morden begicks. Vi får också följa mamman Pattys sista dag i livet och storebrodern Bens sista dag i frihet. Deras historia börjar en vanlig morgon, men slutar senare på dagen i de hemska morden. Patty kämpar med bondgårdens ekonomi och försöker rädda sin sons rykte, under tiden Ben driver runt i Kinnakee tillsammans med sin flickvän och försöker finna svar på sina problem.

Gillian Flynn kan konsten att skapa bra karaktärer. Libby Day är en sorglig och ganska osympatisk person, men hon är ändå någon jag hejar på. Samma sak är det med hennes familj och de personer hon möter under utredningen. Mörka platser utspelar sig i en värld där fattigdomen är påtaglig och de letar syndabockar för problemen de har. Familjen Day är luspanka och kommer att förlora gården om de inte moderniserar produktionen, något som de inte har råd att göra. Ben Day är svarthårig och gillar dödsmetal, därför blir han misstänkt och illa omtyckt av hela byn. Libby Day lever på sin tragedi, istället för att gå vidare ifrån den. Gillian Flynn lyckas skriva en historia där vi får en god bakgrund till varför morden begåtts och inte enbart ett svar om vem som begick det.

Något jag har märkt i Gillian Flynns böcker är att de skiljer sig rent dramaturgiskt från många andra deckare. I de flesta kriminalromaner jag har läst brukar det se ut såhär:
Ett inledande mord
Huvudpersonen börjar nysta i fallet
Fler mord inträffar och spänningen tätnar
Huvudpersonen blir anklagad eller jagas av mördaren. Nu måste huvudpersonen rentvå sig eller stoppa mördaren.
I en spännande avslutning får vi veta vem mördaren är och en kort förklaring varför.

Nu menar jag inte att alla spänningsromaner är stöpta efter samma mall. Men många deckare har en så utstuderad dramaturgisk kurva med händelser som hela tiden driver läsaren framåt. När jag läser Gillian Flynn måste jag läsa hela vägen till slutet av boken för att få svaren. Hennes historier har oftast inte de superspännande kapitelsluten eller dramaturgiska vändpunkter tidigt i historien. Ibland kan det vara lite tråkigt, men också uppfriskande. Det blir svårare att veta vem den skyldige är och det blir lättare att koncentrera sig på karaktärerna. Tyvärr tycker jag attMörka platser är alldeles för seg i mitten eftersom det tar sådan tid att komma framåt när det är tre historier som roteras hela tiden. Och när slutet väl infinner sig är det inte riktigt av samma kaliber som resten av boken. Det är för många tillfälligheter som faller på plats för att det ska kännas trovärdigt. Trots det rekommenderar jag boken varmt för de som gillar lite långsammare, men något mer djupgående deckare där resan är det viktiga, inte målet. För Gillian Flynns berättarvärld kan vara skrämmande tragisk, men ack så bra. Då behövs inte något annat.

Gillian Flynn
Mörka platser
Modernista 2012 (inbunden), Pocketförlaget 2013 (pocket)
Originalets titel: Dark places (2009)

One thought on “Gillian Flynn – Mörka platser

  1. Pingback: Gillian Flynn – Gone Girl | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.