Gillian Flynn – Gone Girl

Tillbaka till recensioner

Gillian Flynn - Gone girl

Sommarens stora deckarfavorit kom nyligen på pocket och snart är det dags för premiären av långfilmen. Gillian Flynns senaste bok är hennes bästa hittills och säkerställer henne som ett av de mest intressanta deckarnamnen just nu.

Nick Dunne har efter några år i New York flyttat hem till sin hemstad i Missouri. Både han och hans fru Amy är före detta skribenter som förlorade jobbet när tidningsdöden och finanskrisen började göra sig kännbar i USA i slutet av 00-talet. Amy är från New York och vantrivs i den lilla staden, under tiden Nick är ganska nöjd över tillvaron. Han har öppnat en bar tillsammans med sin tvillingsyster och undervisar i journalistik. Livet verkar nästan gå sin gilla gång, men på paret Dunnes femte bröllopsdag försvinner plötsligt Amy och i hemmet finns det tecken på strid. Fallet blir oerhört uppmärksammat, till stor del av att Amys föräldrar är kända författare av barnböcker där de skrev historier utefter Amys liv. Snart är en sann mediacirkus i full gång. Mitt i detta står Nick och försöker hålla uppe fasaden, men när bevisen hopar sig är det inte längre lika säkert att Nick är den sörjande mannen som de flesta tror.

Som jag skrev i min recension av Mörka platser är Gillian Flynns böcker uppbyggda på ett annorlunda sätt än många andra spänningsromaner. Det tar lång tid innan historien kommer igång och det gäller att ha tålamod.

Boken följer både Nick under sökandet och utdrag från Amys dagbok, varvat i vartannat kapitel. Nicks historia utspelar sig från försvinnandet och framåt, Amys dagbok är från dagen de träffas till precis innan hon försvinner. Till en början var historien bara ett förhållande sett ur bådas ögon där den ena hela tiden ville lägga skulden på den andra och samtidigt tycka synd om sig själv. Det var tröttsamt. Men halvvägs in i boken sker en vändning.

Lösningen på gåtan infinner sig ganska tidigt i boken, men det är då boken börjar på allvar. Svaren skapar bara fler frågor och boken får en ny vändning. Jag ska inte avslöja för mycket, men jag hade kalla kårar de sista hundra sidorna och kunde bara ta paus tillräckligt länge för att utropa ”Ojojoj” och sedan fortsätta. Gillian Flynn har själv jobbat som skribent för magasin och senare blivit varslad. Hon använder sårad stolthet som en språngbräda för historien och lyckas nysta en härva av lögner där ingen är riktigt god, eller klok. Mina egna fördomar över vad som är manligt och kvinnligt ställdes emot mig och skapade misstankar mot både Nick och Amy, men samtidigt sympati.

Jag måste sluta skriva om den här boken nu. Säger jag för mycket förstör jag upplevelsen. Läs den istället för i helvete. Oavsett om du kommer älska den eller hata den kommer du inte att ångra det.

Gillian Flynn
Gone Girl
Modernista 2013 (inbunden), Pocketförlaget 2014 (pocket)
Originalets titel: Gone Girl (2012)

2 thoughts on “Gillian Flynn – Gone Girl

  1. Pingback: Hans Fallada – Hur ska det gå för Pinnebergs? | Bokfantomen

  2. Pingback: Juli Zeh – Stopptid | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.