Ernest Hemingway – A moveable feast

Tillbaka till recensioner

Omslag: Ernest Hemingway - A moveable feastDe flesta som följer den här hemsidan har nog märkt att jag hyser en viss förkärlek för böcker som utspelar sig på tidigt 1900-tal. Och vad passar då bättre än lite Hemingway som handlar om hans liv 1920-talets Paris. En bok som var härlig och sporrande för den som vill skriva, men det är snarare en bok för de som tycker om Paris, den särskilda epoken eller Hemingway överlag. För som bok är den ganska slätstruken.

Under 20-talet bor Hemingway i Paris tillsammans med sin första fru Hadley och deras son Jack. Han har precis slutat att arbeta som journalist och ska istället försöka livnära sig på att skriva fiktion. Under dagarna går han runt på olika caféer, dricker vitt vin och skriver för fulla muggar. Då och då avbryter han sitt arbete för att umgås med vänner, många som senare i livet är välkända namn, exempelvis F. Scott Fitzgerald och Gertrude Stein. Det är kort och gott en aspirerande författares våta dröm. Ett bohemiskt liv, i en behagliga skrud.

Hemingway skrev den här boken under 50-talet och den gavs ut postumt 1964. Det märks verkligen att den är skriven långt efter att han bodde i Paris, för historierna som berättas har det där nostalgiska skimret över sig. Hemingway lyckas verkligen få mellankrigstidens Paris att komma till liv med sina koncisa, men vackra beskrivningar.

Men livet i A moveable feast är ganska bekymmerslöst vid närmare eftertanke och ibland lite intetsägande. Det känns som att Hemingway är medveten om det eftersom han avslutar nästintill varje kapitel med en dyster anmärkning i stil med ”om jag bara visste vad som väntade oss senare…”. Som att det ska suga tag i en och hålla en kvar i historien. Det behövs inte egentlign. Vad dessa prövningar egentligen var framgår heller inte i boken. Det är kanske något som jag behöver ta luska ut på egen hand.

Jag tycker om Hemingway på ett sätt, men jag tycker att hans skrivstil är ganska tråkig emellanåt. Den känns så utstuderad och mer som ett hantverk än en reflektion av hans personlighet. Det blir till slut lite monotont och om jag skulle välja mellan kort och koncist à la Hemingsways isbergsteknik, eller ett pladdrigt Dahlström väljer jag det senare. Bara det inte blir för långt som Birgitta Trotzig eller något liknande.

Ernest Hemingway
A moveable feast
Vintage Classics (1964)
På svenska: En fest för livet

2 thoughts on “Ernest Hemingway – A moveable feast

  1. Pingback: Martina Haag – Det är något som inte stämmer | Bokfantomen

  2. Pingback: Hilary Mantel – Beyond black | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.