Eleanor Catton – The Luminaries

Tillbaka till recensioner

Omslag: Eleanor Catton - The LuminariesNi som är återkommande besökare till den här sidan har förmodligen märkt att vi är förtjusta i Man Booker-priset som delas ut i slutet av varje år till den bok som juryn tycker är den bästa engelskspråkiga boken. Nu är det dags att sätta tänderna i Eleanor Cattons andra verk, The Luminaries, som vann priset 2013 och gjorde Catton till den yngsta pristagaren hittills. Det är en mustig roman på över 800 sidor där himlavalvet spelar en egen roll.

Historien börjar en ruskig kväll 1866 på Nya Zeelands södra ö. Skotten Walter Moody har precis anlänt till staden Hokitika för att försöka göra sig en förmögenhet på guldfälten. I hotellets loungeavdelnng stöter han på tolv män, en spridd skara från olika delar av staden, som har samlats för att försöka lösa en rad mystiska omständigheter. En man, med en tidigare okänd förmögenhet, har hittats död några dagar tidigare. Områdets rikaste guldgrävare är försvunnen och en prostituerad har försökt ta sitt liv. De olika händelserna gör flera av de tolv männen, en maurier, en opiummissbrukare, en chefredaktör, en hotellägare, en hallick och flertalet andra, inte går fria från synd i ärendet. Moody dras in direkt när de tolv männen förklarar sig. Varenda en av dem har någon koppling till de tragiska händelserna och historien tar dem både bakåt i tiden och följer dem sedan framåt till dess lösning drygt ett år senare.

Behållningen i Eleanor Cattons The Luminaries är det rika persongalleriet och de många vändningar som historier tar beroende på vem av de tolv, eller Walter Moody, som läsaren får följa. Astrologin påverkar också handlingen. Varenda en av de tolv männen tillhör varsitt stjärntecken och bär drag som tillskrivs de olika tecknen. De utför också handlingar som går i linje med dessa. Det är en häftig detalj, men jag tycker inte att det tillför något extra. Det är snarare i vägen för historien. Bokens tolv delar följer också månens rörelse. Första delen är längst, andra näst längst och den sista delen är den kortaste. Detta påverkar sättet hur historien är berättad. Självklart är det ett medvetet val och det funkar ändå, men stilgreppet är olika och när boken väl är utlöst är jag ändå inte riktigt nöjd trots att boken är så tjock.

Den som vill läsa The Luminaries behöver en stor portion tålamod, men denne får också stifta bekantskap med spridd skara män som äger samma kvickhet som Jane Austens karaktärer och en mordgåta i stil med Agatha Christie. Uppepå det strösslas det ett astrologiskt mysterium som kan kittla fantasy- och sci-fi-vurmarnas nerver.

Eleanor Catton
The Luminaries
Granta 2013
Svensk titel: Himlakroppar
Översättning: Ulla Danielsson (Brombergs,2015)

2 thoughts on “Eleanor Catton – The Luminaries

  1. Pingback: Johannes Anyuru – De kommer att drunkna i sina mödrars tårar | Bokfantomen

  2. Pingback: John Williams – Butcher’s crossing | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.