Deborah Levy – Hot milk

Tillbaka till recensioner

Omslag: Deborah Levy - Hot milkAv årets Man Booker-nomineringar var det bara en författare som varit utvald en gång tidigare. 2012 var Deborah Levy nominerad med romanen Swimming home, men hon förlorade mot Hilary Mantels Bring up the bodies. Nu när hon är nominerad igen förvånas jag över att boken ens tog sig till longlisten.

Den 25-åriga grek-engelska Sofia, tidigare antropologstudent och numera barista, har tagit sig till Spaniens sydkust i hopp om att bota mammans oberäkneliga förlamningar som gör det svårt att gå. De har tagit ett andra lån på huset i England för att kunna få bästa möjliga behandlingen, men mamman är inte särskilt villig till förändring. Sjukdomen, eller hypokondrin kanske är ett bättre ord, är som ett slags lim som håller mor och dotter samman. Ingen av dem vill egentligen rubba det. Men miljöombytet, och även behandlingen, gör lika mycket för den 25-åriga Sofia som bryter sig loss och blir vuxen på riktigt.

Till en början är Sofia kuvad och blasé. Hon badar, fixar saker åt sin mamma och låter livet passera förbi. Men när hon blir bränd av en manet sätts livet i rullning. Hon träffar tyska Ingrid och de två inleder ett förhållande. Hon inleder också en affär med livvakten på stranden, låter håret lockas av sig själv och tar kontakt med sin frånvarande pappa. Samtidigt kvarstår frågan: Kommer hon våga bryta den osunda relationen med sin mamma?

Något som Deborah Levy lyckas med i den här boken är att låta vissa element återkomma som symboler i Sofias liv. Mamman är tryggheten som hela tiden är basen av historien – personen som Sofia återvänder till och blir sitt gamla jag. Ingrid är det nya spännande livet som kan bli verklighet och maneterna som bränner henne är ett slags katalysator för varje steg i hennes utveckling. Hon blir bränd tre gånger, en för varje akt.

På papperet är det en snygg bok, den är välkomponerad och drömsk. Men jag tycker inte att det är en bok med själ. Det är för många pusselbitar som presenteras för att historien ska kunna lösas på lite mer än 200 sidor. Det är så avskalat i vissa lägen att dialogen känns pretentiös och jag lyckades aldrig riktigt förstå tjusningen med någon av personerna i boken. Ingrid beskrivs som en tysk, blond gudinna som Sofia trånar efter och jag frågar mig själv ideligen varför. Hade Deborah Levy riktat in sig mer på att göra personerna verkliga istället för drömska skulle hon kunnat gå djupare in i detaljerna.

För att ta ett exempel. Klas Östergrens Gentlemen presenterar Henry Morgan som en excentrisk karaktär genom hans handlingar. Morgan visslar när han knyter svåra slipsknutar, han glider runt i blåställ och de har spektakulära hummermiddagar. Sånt väcker läsarens intresse och det är inte svårt att se vad som väcker berättarens nyfikenhet. I Hot milk finns det ingenting som lockar.

Konflikten mellan mor och dotter är väl utförd, men jag tycker inte att det räcker för att bli nominerad till Man Booker-priset. En bok på knappt 200 sidor ska inte kännas överflödig.

Deborah Levy
Hot Milk
Hamish Hamilton 2016

2 thoughts on “Deborah Levy – Hot milk

  1. Pingback: Graham Macrae Burnet – His bloody project | Bokfantomen

  2. Pingback: Ottessa Moshfegh – Eileen | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.