Angela Carter – The bloody chamber

Tillbaka till recensioner

Omslag: Angela Carter - The bloody chamberKultboken The bloody chamber har prisats genom tiderna för att ta en mer feministisk och modern tolkning av klassiska sagor som Blåskägg, Skönheten och odjuret och Rödluvan. Men när den en gång i tiden ansågs bryta ny mark känns den snarare något förlegad idag.

Isaiah Berlin har skrivit en essä om två personlighetstyper; räven och igelkotten. Räven har flera intresseområden och försöker hitta nya sätt att se på världen. Igelkotten har bara ett synsätt. Oavsett vad det gäller kan igelkotten applicera denna syn på världen. The bloody chamber väcker minnet av den essän. Även om jag inte håller med i Berlins uppdelning eftersom den känns generaliserande och för onyanserad (avslöjar mig själv som räv), tycker jag att Carter bär drag av att vara en igelkott.

I tio noveller berätta Angela Carter om vampyrer, monster, varulvar och hänsynslösa mördare. I dess mitt finns ofta en kvinna som står stark mot de utmaningar som möter henne. Det kan vara att Odjuret har vunnit henne i en pokerturnering eller att maken planerar att mörda sin hustru. Men för det mesta står den kvinnliga huvudrollen som segrare i slutet tack vare sitt mod, sin list och sin attraktion.

Varje historia känns nästan som en variant på samma tema, där sex och frigörelse är centralt. Grundsynen är ofta densamma där kvinnorna, i tidigare sagoversioner ofta beroende av en man, nu vinner på egen hand. Samtidigt låter Angela Carter de litterära gestalterna vara både bräckliga, erotiska, kvinnliga och lömska. Men de går nästan alltid efter denna modell.

Förra hösten blev jag rekommenderad Angela Carters The bloody chamber av ett butiksbiträde. Denne sa att The bloody chamber var sagor i modern form. Visst har hon rätt, eftersom de känns fräscha i jämförelse med det som skrev på bröderna Grimms tid. Men det har inte åldrats väl sett till historierna som skrivs idag. När boken släpptes 1979 var det en annan tid och då var det förmodligen banbrytande med dessa mörka historier som utforskade sex och feminism i sagomiljö. Men för mig är det svårt att inte påminnas av alla sexiga vampyrer och den porriga stämningen som ofta bubblar upp till ytan i böcker med övernaturliga inslag. Det sexuella blir nästan komiskt ett flertal gånger i novellsamlingen och när det repeteras i nästintill varje novell blir det också tjatigt.

Tyvärr är det fortfarande vanligt med kvinnliga karaktärer som räddas av machomän i filmer och i böcker, så av den anledningen är det klokt att läsa historierna som Angela Carter författade för närmare 40 år sedan. Men när det gäller miljöerna och sagorna är det faktiskt roligare att läsa de gamla, riktigt råa varianterna, som är mer skräckinjagande. Däremot är The lady of the house of love en fantastisk novell i boken. Fylld med längtan och sorg sticker den ut och står på egna ben utan någon förlaga.

Angela Carter
The bloody chamber
Penguin books 2015
Gavs ut för första gången 1979

Leave a Reply

Your email address will not be published.