Ali Smith – Autumn

Tillbaka till recensioner

Omslag: Ali Smith - AutumnFör fjärde gången har Ali Smith lyckats bli en av de sex nominerade till Man Booker-priset. Denna gång är det för Autumn, första delen i en “seasonal romansvit”, ett skrivprojekt som tar pulsen på nutidens Storbritannien i fyra romaner som följer de fyra årstiderna. Det är en roman som skrevs på kort tid under 2016 och den anses vara den första post-Brexit-romanen, utgiven bara några månader efter omröstningen.

Låt oss börja vid Brexit när vi talar om den här romanen. Storbritannien har precis valt att lämna EU. Nitisk byråkrati, främlingsfientlighet och en känsla av seger, kontra hopplöshet, ligger i luften. Det är höst 2016 och den 101-åriga Daniel Gluck rör sig allt mer mot slutdestination döden. Han ligger i sin säng på äldreboendet och drömmer, men utanför hemmet pågår livet för fullt för 32-åriga Elisabeth Demand. Eller har det snarare stannat upp i en halvtaskig karriär som konsthistoriker? Livet är i alla fall inte lika enkelt som under hennes uppväxt då Daniel bodde i huset bredvid och blev ett slags mentor, låtsaspappa och fantasipojkvän i ett för Elisabeth.

Romanen pendlar mellan Daniels drömmar, Elisabeths nutid hösten 2016 och hennes minnen av vänskapen med den äldre herren. Hans tal om konst, tid och sätt att se på världen har påverkat Elisabeths hela uppväxt och det är tack vare honom som hon har gjort sitt karriärval. Nu oroar hon sig för vad som ska hända om han går bort, trots att de två inte har haft kontakt under en lång tid.

Som i Smiths tidigare Man Booker-nominerade How to be both får konst och dess påverkan stort utrymme i texten. I förra romanen var Francesco del Cossas verk i fokus. Den här gången är det popkonstnären Pauline Boty som var verksam under 60-talet. Först beskrivs hennes konstverk i detalj av Daniel Gluck som berättar ur minnet för Elisabeth. Senare studerar Elisabeth på egen hand Botys verk under arbetet med hennes mastersavhandling.

Ali Smith är verkligen en mästare på att beskriva bilder. Hon berättar detaljrikt om hur ett visst verk ser ut, men också vad det väcker för tankar och i slutändan hur det kan påverka ens sätt att se på världen. I samtalen mellan en ung Elisabeth och en inte fullt så gammal Daniel avhandlar de livet, sett från alla möjliga håll och kanter. Men resten av dialogerna, de komiska dusterna med postkontoret när Elisabeth ska förnya sitt pass, och käbblet med mamman, håller inte samma nivå. Det känns för dialogkonstruerat, snarare än riktiga samtal, där punchlines och snygga comebacks tar för stor plats.

Trots att romanen skrevs i all hast går det inte att se att den litterära kvaliteten blir lidande. Ali Smith skriver som vanligt stilsäkert där dialogen, mestadels, sitter som den ska och hennes speciella stil är ännu en gång ett nöje att läsa. Men det allra bästa med den här romanen är inte handlingen, det ovanliga förhållandet mellan Daniel Gluck och Elisabeth Demand, utan det är just den här stämningen av hopplöshet efter Brexit. Det märks att Ali Smith inte gläds åt den riktning som Storbritannien har tagit, något som kanaliseras i ett utbrott av Elisabeths mamma i slutet av romanen. Men det skrivs för det mesta inte på näsan, det är bara något som går att skymta mellan raderna. Som en kollektiv suck.

Oavsett om det blir ett Man Booker-pris denna gång eller inte finns det fortfarande tre romaner och tre årstider kvar i Smiths “seasonal romansvit” som jag ser fram emot att läsa.

Ali Smith
Autumn
Hamish Hamilton 2016

5 thoughts on “Ali Smith – Autumn

  1. Pingback: Ali Smith – Winter | Bokfantomen

  2. Pingback: Vladimir Nabokov – Genomskinliga ting | Bokfantomen

  3. Pingback: Ali Smith – Flicka möter pojke | Bokfantomen

  4. Pingback: Ali Smith – Jag är allt du drömt | Bokfantomen

  5. Pingback: Ali Smith – How to be both | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.