Aleksandr Pusjkin – Fyra små tragedier

Tillbaka till recensioner

Omslag: Fyra små tragedierI ren glädjeyra efter att ha avslutat Anna Karenina efter flera veckors tragglande satte jag igång med en ny bok. Det fick bli en fortsättning på den ryska linjen och nu var det dags att bekanta sig med Aleksandr Pusjkin. Fyra små tragedier är en kort bok som är en samling av pjäser som han skrev under en vistelse ute på landet. Det var ett bra komplement till den tidigare ryska tegelstenen. Den här kunde läsas ut på två tunnelbanefärder.

Pusjkin var nyskapande inom den ryska litteraturen och hans allt för tidiga död var en katastrof över litteraturklimatet. Han dog vid 37 års ålder, men med tanke på att det var i hans 29:e duell som han strök med är det nästintill imponerade att han ens nådde den åldern.

Att läsa pjäser är på ett sätt enkelt, men samtidigt oerhört svårt. Det går oerhört fort. Du kan bränna av flera sidor i minuten eftersom det är nästintill bara dialog som förmedlas. Men vilken behållning ger det? Det gäller att försöka se hur handlingen skulle spelas ut på en scen. Vilka nyanser kan du finna i språket som inte finns där på papperet? Jag märkte att jag missade viktiga händelser alldeles för lätt. Ett flertal gånger avbröts dialogen av en liten instickare som löd ”Faller ihop och dör” och jag var tvungen att gå tillbaka i texten i ett försök att finna en ledtråd till varför de dog. Egentligen borde jag ha läst allting högt. Eller spelat upp det alldeles för mig själv.

Oftast fanns det inte någon förklaring till dödsfallet, men det är kanske just det som är äkta romantisk lidelse? Jag är inte tillräckligt beläst inom teatervärlden för att ha full förståelse över var han tog sin inspiration ifrån och hur det skilde sig från tidigare pjäser, men en av tragedierna var väldigt bekant. Det är historien om Salieri och hans avundsjuka på Mozart. Pjäsen som långt senare adapterades till Milos Formans film Amadeus.

Teaterpjäser blir för mig som mest intressanta när de sätts i sammanhang med andra versioner. En teaterpjäs känns som en cell som hela tiden utvecklas. Ska den iscensättas i modern tappning? Ska dialogen moderniseras? Ska det vara originalöversättningen? Det kan verkligen variera och ge vitt skilda resultat, men mitt i allt står de stora klassikerna och ger en stabil grund. Pusjkin kan vi alltid återvända till och förtjusas om och om igen, även när det är lite otydligt varför någon dog eller inte.

Aleksandr Pusjkin
Fyra små tragedier
Atrium förlag 2009
Originalets titel: Malenkie tragedii (1830)

One thought on “Aleksandr Pusjkin – Fyra små tragedier

  1. Pingback: Leo Tolstoj – Anna Karenina | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.