Adolfo Bioy Casares – Morels uppfinning

Tillbaka till recensioner

Omslag: Adolfo Bioy Casares - Morels Uppfinning”Det förefaller mig varken lättvindigt eller överdrivet att beteckna den som fulländad” sa Jean Luis Borges om Morels uppfinning i sitt förord till boken när den kom ut för första gången 1940. Jag kan nästan hålla med honom till punkt och pricka. Denna äventyrsroman har ett annorlunda grepp där mysteriet hela tiden lockar läsaren vidare in i den filosofiska diskussion som finns där i botten av historien. Det är snyggt och oerhört bra!

Den namnlöse berättaren är på flykt från ett livstids fängelsestraff hemma i Venezuela och har slagit sig ner på öde ö ute i Stilla havet. Det sägs att alla som kommer till ön dör en fruktansvärd död och det enda som finns är ett kapell, ett museum och ett badhus. Allting lunkar på i sakta mak, men dag är det plötsligt människor på ön. Huset blir bebott och berättare flyr till andra änden av ön för att sedan betrakta dem på avstånd. Men något står inte rätt till med öns besökare och berättaren kan inte hindra att han blir gränslöst förälskad i Faustine, den mystiska kvinnan som betraktar solnedgången varje kväll.

Egentligen är inte mysteriet jättesvårt att lista ut, men inte ska jag avslöja det ändå. Om det är enkelt att klura ut vad det mystiska är eller inte så är det ändå så mycket mer till den här historien. När jag trodde att allting var löst uppstår nya möjligheter och dilemman för berättaren som försöker göra något av det han numera vet sanningen om. På så sätt blir det en filosofisk diskussion som är lika intressant som det tidigare drivande mysteriet.

Till allt detta är berättaren en intressant figur. Han är som sagt på flykt från Venezuela, förmodligen en politisk flykting, som sedan lever i ensamhet på ön. När de andra gästerna dyker upp blir han både en obehaglig iakttagare, men också en skärpt betraktare som nystar upp mysteriet och förälskar sig i Faustine. Kort och gott en bra blandning mellan obehaglig och sympatisk på samma gång. Det enda jag önskar att texten innehöll var en större förändring hos berättaren. Han är i en psykiskt påfrestande situation, men lyckas ändå hålla lugnet och nyktert analysera situationen hela tiden. Hade det varit jag som bott ensam på en ö i hundratals dagar skulle jag bli lite knäpp i bollen, vilket hade påverkat tonen i mitt skrivande. När det kommer till det avseendet föredrar jag den psykologiska romanen framför äventyrsromanen, som Borges föredrar och förespråkar i sitt förord. Fast egentligen är detta en petitess. Adolfo Bioy Casares har med Morels uppfinning skapat en äventyrsroman som lockar in läsaren i funderingar som är lika spännande som mysteriet själv. Läs den gärna om ni får chansen.

Adolfo Bioy Casares
Morels uppfinning
Modernista 2015
Originalets titel: La invención de Morel (1940)

2 thoughts on “Adolfo Bioy Casares – Morels uppfinning

  1. Pingback: Harry Martinson – Nässlorna blomma | Bokfantomen

  2. Pingback: Hilary Mantel – The Giant, O’Brien | Bokfantomen

Leave a Reply

Your email address will not be published.